Jennys handarbeten - september 2014

Distansen mellan mig och min pappa

Det här är en fortsättning på inlägget Mamma avslöjar oss
 
Jag har inte berört min pappas roll under uppväxten så mycket. Det beror på att min mamma hade ensam vårdnad om mig och min syster vilket gjorde att vi inte träffade honom så ofta. Han har alltid varit en del av vårt liv men hans handlingar har inte alltid berört oss, då han bott långt borta och vi sågs sällan. Jag och min syster hade tidigt vant oss vid att åka till vår pappa på julloven och sommarloven. Av tradition firade vi två jular: en med mamma på julafton och en med pappa som pågick i mellandagarna. På sommarloven kunde vi stanna hos pappa en eller två veckor. 
 
Distansen mellan mig och min pappa
Vid den här tiden i min livshistoria är året 2001 och jag är 17 år. Det är en tid då jag upplever relationen mellan mig och min pappa som väldigt problematisk. Relationen har varit problematisk ända sen hösten 1994. Då blev jag utsatt för ett övergreppsförsök av en man som min mamma levde med. Efter det blev jag rädd för män och det kändes svårt att umgås med pappa. Det är inte bara jag som tycker att det är svårt. Det finns en distans mellan oss. Pappa upplever mig som väldigt reserverad när vi träffas. Det finns också ett rykte om min pappa som kommer att leva kvar länge. Ryktet kommer att leva kvar ända tills jag är redo att dementera det. Ryktet säger att min pappa har förgripit sig på mig. Det stämmer inte alls för det var ju en man som min mamma levde med. Så länge ryktet fortsätter får det konsekvenser för relationen mellan mig och min pappa. När vi ses på Åland ser människor på honom med avsky i blicken. Om han kramar mig när vi skiljs åt så tittar människor på oss och tycker att han är äcklig. Han får också ta emot pedofilanklagelser. Han försöker säga att det inte är så men får ingen trovärdighet. Mitt beteende säger ju något annat. Jag känner fortfarande skam för det jag har varit med om och kan inte prata om det. Därför klarar jag inte av att dementera ryktet, inte ännu. 
 
När mamma avslöjar min pojkvän för pappa blir min livssituation ännu svårare. Det blir en hel del konflikter inom familjen. Situationen sköts på ett sätt som gör att jag känner ett svagt förtroende för vuxenvärlden. Jag märker allt mer att min familj är dysfunktionell och jag tröttnar på att leva så. I nästa inlägg tänkte jag berätta om min syn på tillvaron i en dysfunktionell familj. Jag slets väldigt mycket mellan olika värderingar, tankar och känslor. 
 
Fortsättning följer...
Taggar: 2001 mamma pappa relationer rykte skam uppväxt övergrepp

Skal

Veckans tisdagstema är skal. Idag tog jag en promenad ner till stranden. Där finns det en hel del skal från blåmusslor och snäckor som flutit iland. 
 
Man hittar ofta snäckskal på stranden. 
 
Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema

Inspiration för pysselrummet

Lite inspirationsbilder för mitt pysselrum
 
Jag gillar gardinerna i bakgrunden och färgvalen. 
 
Bild: Flickr
 
Smart förvaring för pysselgrejer. Kanske något liknande skulle passa för allt mitt garn. 
 
Yarn Storage
Bild: Potterybarnkids
 
Love the yarn storage!
Bild: Curbly
 
Smart planerat med mycket arbetsyta och förvaring. 
 
Craft room/Sewing room
Bild: Meevee
Kategori: Inspiration
Taggar: inredning inspiration kreativitet pysselrum

Mamma avslöjar oss

Det här är en fortsättning på inlägget Ett svagt förtroende för vuxenvärlden
 
En stor omställning
Det blev en stor omställning för mig när mamma kom hem den där decemberdagen år 2000. När hon var borta i över två månader hade jag haft fullständig frihet. Nu skulle jag plötsligt anpassa mig efter en förälder som är hemma och bestämmer över min tillvaro. Det första jag inser är att jag inte kan träffa min pojkvän längre, åtminstone inte i samma omfattning. Under slutet av året 2000 är jag fortfarande osäker på vad vi har för relation. I början av år 2001 börjar jag bli mer och mer säker på att vi är ett par. Jag betraktar han mer och mer som en pojkvän. Vi träffas i smyg när möjligheterna uppstår. Han kommer hem till oss flera gånger. Mamma tror att han kommer för att hälsa på henne men det är inte så. Han håller en distans till mamma så de får en kompisrelation. Relationen mellan min pojkvän och mig håller vi hemligt för min familj. Vi visar inget när personer i min familj är närvarande. Vi håller förhållandet hemligt eftersom vi vet att den är fel. Han är trots allt över 30 år och jag är minderårig. 
 
Mamma avslöjar oss
I början av av året som är 2001 händer något som gör att det kommer fram att jag har en pojkvän. Det sker på ett märkligt sätt som gör att jag upplever min livssituation som sinnessjuk. Det som händer är att min mamma har läst min dagbok. Jag har skrivit dagbok sen jag var 11 år. I mina dagböcker skriver jag om allt möjligt. Både saker som händer och saker jag känner. I just den här dagboken har jag skrivit om min pojkvän. 
 
Ett litet utdrag ur min dagbok:
 
" tisdag 5 december 2000
Just nu känns allting så jobbigt. Jag mår väldigt dåligt. Det känns som att jag snart inte kan ta fler motgångar. Det värsta som skulle kunna hända just nu är att mamma skulle få reda på det här med NN och berätta det för hela släkten och pappa. Jag tror inte att jag skulle klara av det. "
 
Jag är väldigt besviken på att mamma har läst min dagbok. Det värsta är hur hon väljer att använda informationen hon får från dagboken. Hon berättar aldrig åt mig att hon har läst min dagbok. Det får jag reda på genom min pojkvän. Det blir en väldigt konstig situation mellan oss tre. Min mamma och min pojkvän är i samma ålder och har ett förflutet som jag inte riktigt vet vad består i. Jag funderar på om de är kompisar eller har det tidigare varit något annat. Ibland känner jag mig väldigt utanför den gemenskap som finns mellan min mamma och min pojkvän. Mellan min mamma och mig blir situationen inte riktigt som mor och dotter utan jag uppfattar henne mer som en svartsjuk kompis. Den jag litar mest på i den här situationen är min pojkvän eftersom det är han som berättar det som jag uppfattar som sanningen. Det hela är väldigt komplicerat och det får olika konsekvenser. Min mamma kommer att berätta allt om mitt förhållande för min pappa. 
 
I nästa inlägg ska jag berätta mer om hur det var mellan mig och min pappa vid den här tiden. Jag träffade inte pappa så ofta och det här var i en tid då internet inte var vanligt. Vi hade den mesta kontakten på skolloven och sporadiskt via telefon
 
Fortsättning följer...
Taggar: 2000 2001 avslöja dagbok dotter förhållande hemlig mamma omställning pojkvän relationer uppväxt

Arkitektur

Denna veckas tema i Fototriss är arkitektur. Arkitektur är något som betyder mycket för mig. Min pappa är byggnadsarbetare och har berättat många historier under årens lopp om byggnadstekniker. Jag har lyssnat med stor fascination. Jag tycker att det är otroligt intressant att veta hur man bygger hus, broar, färjfästen m.m.
 
Jag lockas även av historier om gamla tiders byggnadsmaterial. Alla byggnader har en historia att berätta. Jag gillar gamla tekniker och byggnadsstilar. Jag tycker ibland att nya hus kan vara lite opersonliga, men samtidigt förstår jag vikten av rätt hus på rätt plats. Det är en fröjd för ögat när jag ser ett hus som är helt anpassat för sin omgivning.
 
Min pappa och jag kan diskutera arkitektur hur mycket som helst. Det är jättesvårt att gå någonstans med honom utan att vi diskuterar husen vi ser. Varje gång jag flyttat i mitt liv så tittar han på fasaden först och försöker avgöra när huset byggdes. Därefter kan man diskutera kvaliteten på bostaden efter vilka material och tekniker som använts när den byggts. Ja, han är lite arbetsskadad och det går i arv ;)
 
Idag tänkte jag visa bilder från ön där jag bor. Här finns få nybyggda hus. De flesta hus är byggda för väldigt länge sen. Jag bor i ett hus som byggde 1950. Miljön här präglas mycket av målade trähus ofta röda. Ni känner säkert till stilen rött hus med vita knutar
 
Sjöbodarna i Munkvik en sommarkväll.
 
Kyrkan på hösten.
 
En sommarstuga om våren. När scillorna växer i gräset är våren här. 
 
Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss
Kategori: Fototriss
Taggar: arkitektur fototriss skärgård sottunga

Kaffegäster och ett besök på kyrkogården

Pappa och hans nya kom på en dagsutflykt till Sottunga över dagen och hälsade på mig. Vi drack kaffe och äppelkakan som jag bakade imorse. Hon beställde en doptavla av mig till sitt nyfödda barnbarn. 
 
Givetvis var den ständiga följeslagaren med. En följeslagare som är rädd för att åka färja, men som återhämtar sig från chocken lika snabbt varje gång hon tagit sina första steg iland. Sen springer hon runt överallt som om hon inte gjort annat. :)
 
Pappas hund

Vi avslutade eftermiddagen med ett besök på kyrkogården. Kyrkan är verkligen vacker på hösten. 
 
Maria Magdalena kyrka i Ålands södra skärgårds församling (Sottungas kyrka)
 
Klocktornet 
 
Kyrkogården med utsikt över Kyrkviken
 
Minnesstenen
 
Sen promenerade vi ner till hamnen och väntade på färjan.
 
De åkte hem med m/s Ejdern.
Taggar: besök ejdern färja gäster hamnen kyrka kyrkogård kyrkviken skärgård sottunga

En äppelkaka

Om lite mindre än 2 timmar kommer min pappa och hans nya kärlek hit och hälsar på. Det är första gången hon kommer till ön. Jag har varit uppe tidigt och röjt här hemma. Det finns ännu lite kvar att städa. Jag har en tendens att dra ner saker här och där när jag är ensam. Det värsta är egentligen alla påbörjade handarbeten som ligger här och där. Jag är ju en sån som hoppar mellan projekten. Det kanske ni märkt.. ;)
 
Jag har också bakat en äppelkaka nu på morgonen som jag ska bjuda dom på. Receptet har jag fått av en f.d. klasskompis på förskollärarutbildningen som jag gick för några år sen.
 
Jag började med att mäta upp sockret. Jag älskar min sockerburk. :)
 
Äpplena har jag fått från en som var på skördefesten. De kommer från Ängö i Vårdö.
 
Äppelkakan är färdig. 

Den mentala magsjukan

Förra veckan jag gick på EMDR-behandlingen präglades av ilska och besvikelse som blommade ur det traumatiska minnet. Den här veckan har det varit helt andra saker som kommit fram. Jag känner panikångest och stark empati. Det uttrycker sig på olika sätt.
 
Panikångesten trycker och värker i bröstet och jag blir trött. Det känns outhärdligt och jag undrar hur jag ska överleva. Jag känner mig orolig och vet inte vad jag ska göra. Jag är rastlös samtidigt som jag är väldigt trött och slut i kroppen. För mig känns det som att en mental magsjuka. Jag är trött och vill vila men får ingen ro för att det snurrar så mycket inuti mig. Tankarna snurrar runt och gör mig illamående. Det känns som att jag vill kräkas ut allt det hemska genom tankar och känslor. Kanske är det en del av den helnande processen. 
 
Den starka empatin kände jag bl.a. av igår när jag träffade min syster. Jag insåg hur hon försöker överleva dagarna trots att det finns mycket problem i hennes vardag som hon lider av. Jag kände hur jag tog på mig hennes känslor väldigt mycket. Vi promenerade genom kvarteren där vi växte upp. Vi mindes olika saker vi upplevt där. För henne som är yngre är minnena inte alltid lika tydliga som mina. Samtidigt har hon också andra upplevelser som jag inte delar. Det är svårt för mig att se hur hon lever kvar i en tillvaro som liknar den jag lämnat. Å andra sidan beundrar jag hennes mod att orka igenom dagarna med de problem hon har. Jag beundrar även att hon tidigare i livet har satt tydliga gränser mot andras beteende. Det är lätt att förstå hennes trötthet över att problemen inte tycks ta slut. 
 
I kategorin Livet innan bloggen skriver jag om det som jag betraktar som mitt gamla liv. Ett liv som jag har lämnat för mitt nya liv med så mycket livsglädjeomtanketrygghet och frihet. Förra veckan på EMDR-behandlingen skulle jag berätta om min trygga plats. Den trygga platsen är en viktig del i behandlingen.
 
I mitt gamla liv hade jag en plats dit jag brukade åka för att få en paus och andas ut när tillvaron kändes hopplös. Det var hit jag brukade åka. Igår återvände jag dit. Havet har alltid symboliserat frihet och drömmar för mig. Jag satt där och mindes hur jag haft det och tänkte samtidigt på hur långt jag kommit i mitt liv. Jag lämnade det gamla livet för något nytt och okänt som blev det bästa som kunde hända mig. 
 
Den trygga platsen i mitt gamla liv. En plats där jag kunde få en paus från den svåra livssituationen jag levde i.