Jennys handarbeten - Kropp & själ

Detox

Nästa steg (för min del) i att styra upp tillvaron är att skapa nya, bra rutiner kring kost och motion. Jag äter på regelbundna tider, men känner att jag äter lite för mycket onyttiga saker i kombination med att jag rör mig för lite. För att bli av med sötsuget, få mer energi och sundare matvanor behövde jag rensa upp inifrån och starta om från grunden. Det var dags för en detox. 
 
Detox
Detox betyder avgiftning, ordet kommer från det engelska ordet ”Detoxification”. Genom att kroppen renas får den en nystart som påverkar en mängd funktioner i kroppen på ett positivt sätt! Detox är en typ av fasta men skillnaden är att du intar mer energi genom födan vid en detox än vid en ren fasta, därtill intar du mera näringsämnen. Detox anses därför vara skonsammare mot kroppen än en ren fasta då näring hela tiden tillförs kroppen. Många upplever också att en detox är lättare att genomföra än en ren fasta, dessutom så fungerar oftast magen och tarmarna betydligt bättre under en detox eftersom du intar föda kontinuerligt. Kosten anses lättsmält. Detoxdieten ska främst innehålla färska vegetabiliska livsmedel då dessa anses vara bäst för kroppens rening och återuppbyggnad.
 

Detox är bra för att: 

  • Kroppen rensas från gifter, toxiner och tungmetaller
  • Du blir gladare, piggare och får mer energi. 
  • Cellerna repareras och förnyas
  • Ämnesomsättningen och förbränningen förbättras
  • Vid fysisk träning kommer muskeluppbyggnaden vara bättre efter en genomförd detox.
  • Du motverkar flera sjukdomar, bla. inflammationer av olika slag.
  • Immunförsvaret blir starkare, du motverkar förkylningar.
  • Magen och tarmarna börjar fungera bättre genom att kroppen får vila samt det nystart av nyttobakterier som den anpassade födan ger.
  • Din sömn blir bättre
  • Du upplever en minskad stress
 
Hur gör jag?
Mitt mål är att göra en 10 dagars detox, inspirerat av en meny jag hittade på alltommat.se. Jag har valt bort några detaljer och bytt ut mot sånt som jag kan hitta i den lokala butiken. Jag äter rätt vanlig måltider under min detox men den är helt vegetarisk och istället för kaffe dricker jag grönt te. 
Idag är det första dagen jag detoxar och det känns, kan jag säga. Jag har huvudvärk och känner mig lätt hungrig hela tiden. Toaletten besöks också ofta. Jag har läst på att det är vanliga besvär de första dagarna, som sedan ska gå över. 
 
Idag såg måltiderna ut såhär: 
Frukost: havregrynsgröt med havremjölk och frysta hallon.
Lunch: Grönsakssoppa med mycket persilja.
Mellanmål: 1 kopp grönt te och 1/2 avokado.
Middag: Grönsakswok med ost. 
Kvällsmål: 1 kopp grönt te och 1 dl osaltade nötter. 
 
Dagens middag: grönsakswok

Energislukare

De senaste åren har jag känt att jag helt tappat riktningen på mitt liv. Jag mår inte dåligt direkt, men jag känner mig trött och sliten. Tiden går för snabbt och jag hinner inte med. Saker och ärenden samlas på högar. Det saknas helt enkelt balans och organisation i tillvaron. 
 
Den här hösten har jag bestämt mig för att organisera upp min vardag på olika plan: hälsa, jobb, fritid osv. Det kommer troligtvis att bli ett återkommande tema i bloggen, lite som en dokumentation för mig själv men också för att tipsa er läsare om hur man kan styra upp olika delar av sin tillvaro. 
 
Ta bort energislukare
Det första jag bestämde mig för att göra var att plocka bort sånt som slukar energi. I det här fallet syftar jag inte på elektriska prylar utan snarare på situationer i vardagen som tar energi på olika sätt t.ex: 
  • Relationer med människor som kräver mycket och sprider negativ stämning
  • Ostimulerande arbetsuppgifter 
  • Dålig organisation på jobbet: rutiner, kommunikation m.m. 
  • Dålig organisation hemma: rutiner, förvaring m.m.
En sak som har tagit mycket energi för mig är jobbet, så är det kanske inte för alla. För min del beror det mycket på att jag de senaste åren haft oregelbundna arbetstider, oftast kvällar och helger. 
 
Tidigare har jag inte haft problem med oregelbundna arbetstider och obekväm arbetstid men den senaste tiden har jag insett att det helt enkelt inte fungerar längre. Jag har blivit kvällstrött. Även om jag inte skulle ha kvällströttheten har det blivit viktigt för mig att få vara ledig på kvällarna. Även helgerna har blivit viktiga.
. Min jobbsituation har varit ett missmasch av anställningar och projekt i kombination med mitt egna företag. Några timmar här och några timmar där. En enda röra, där tankarna i huvudet bara kretsat kring vilken arbetsuppgift som står på tur. 
 
Vad har jag då gjort, rent konkret? 
Med utgångspunkt i vad jag prioriterar (lediga kvällar och helger) har jag utifrån min jobbsituation börjat lägga om min arbetstid så att jag kommer att kunna jobba måndag - fredag dagtid, på heltid med möjlighet att kunna välja att vara ledig varannan fredag. Det har blivit möjligt genom att jag har delat upp uppgifter jämnare fördelat över veckorna och valt bort jobb som inte går att styra till dagtid/vardagar. Jag har även börjat styra min arbetsinsats mot mitt företag. Förutom att sälja fysiska produkter i företaget har jag även börjat sälja tjänster som en digital nomad med mitt hem som arbetsplats. 

Den jag kunde vara

För drygt ett år sen började jag bearbeta min uppväxt och jag känner mig ganska klar med den nu. Jag kan nog aldrig glömma eller förstå men livet går vidare. Lite kan jag sörja att jag gått miste om så mycket. Det känns som att jag missat hela min ungdomstid eftersom jag bara försökt ta mig igenom den.
 
Idag ser livet inte ut som jag hade trott att det skulle vara. Vid 20 var jag sambo i stan och trodde att det var allt men nu är jag 30+ och är singel i skärgården. Under de år som jag vistats i skärgården på ön Sottunga har jag upplevt mycket som jag gått miste om under min ungdomstid. Det har varit otroligt skönt med dessa lugna år utan att behöva fundera på vart jag ska ta vägen hela tiden. De senaste åren har jag sovit på nätterna, vilket jag är otroligt tacksam över. Något jag inte gjorde den första tiden på ön pga. den posttraumatiska stressen jag hade då.
 
Igår slog det mig dock att jag har en del kvar att bearbeta: min första tid som vuxen då jag levde i en destruktiv relation som påverkat mig starkt och präglar mig ännu. Jag råkade se den här bilden på Facebook igår på en av sidorna om överlevare till sociopater. Det är så jag känner. Den jag kunde vara är borta.
 
 
Förhoppningsvis kommer den jag en gång var att återupplivas eller så blir jag en ny bättre version av mig själv. Vi får se vad som händer under hösten när jag ska bearbeta nästa del av mitt tidigare liv.
 

Kommer den storm som ständigt blåser bedarra?

Då och då frågar jag mig själv när det förflutna ska sluta ta plats i mina tankar. Ibland känns det som att jag går och väntar på att det liv som är nu ska börja kännas mer. Just nu känns det som en illusion eller snarare en dröm som jag kan vakna upp ur när som helst. Kanske vaknar jag upp en dag och är tillbaka i mitt gamla liv?

Om nu det här inte är en illusion eller dröm, hur ska jag då kunna relatera till all den galenskap som en gång var vardag? Det var verkligt och jag var där men idag finns bara minnen kvar. Starka minnen.
 
Kommer den storm som ständigt blåser i min familj bedarra? Ska kriserna ta slut eller kommer jag en dag hitta metoder för att hantera kriserna när de kommer. Blir jag fri från ansvaret för familjen? Ansvaret som dels är mitt egna dåliga samvete och dels är ett ansvar läggs på mig.
 
Kommer det en tid då jag kan leva i nuet och välkomna framtiden?
Det är det jag frågar mig.
 
 
Kategori: Kropp & själ
Taggar: anhörig familj framtid illusion livet storm

Mina trauman tillhör det förflutna

Att bearbeta traumatiska minnen är en upplevelse som inte liknar något annat. Trots att det är inom psykiatrin som metoder för bearbetning för trauman finns skulle jag inte påstå att det berör psyket utan snarare är en själslig process.
 
Mina trauman tillhör det förflutna
Jag menar att man behöver inte vara psykiskt sjuk för att lida av trauma. Mina trauman tillhör det förflutna. Jag lider av dem eftersom traumatiska minnen är starkare, obehagligare och mer påfrestande än andra typer av minnen. I övrigt så mår jag inte psykiskt dåligt och jag lider inte heller av en mental sjukdom av något slag.
 
Nu har jag kommit ganska långt i bearbetningsprocessen. Uppväxten i en dysfunktionell familj har jag börjat kunna släppa taget om även om det ibland känns lite sorgligt att inte kunna umgås med sin familj på sätt som många tar för givna. Jag känner att jag behöver bo med en viss distans från min familj för att inte bli indragen i nya problem och gamla mönster som upprepar sig.
 
Den svåraste delen kvar
Som jag tidigare nämnt här i bloggen har jag den svåraste delen kvar att bearbeta. Det är den delen som jag har börjat beröra i berättelsen av min livshistoria. Det är svårt av så många olika skäl. Minnena är smärtsamma både kroppsligt och själsligt. När jag slappnar av kommer minnen till mig som mardrömmar om natten men det kan även ske vid andra tillfällen. Det känns som att jag återupplever gamla händelser om och om igen. Ibland känns det som att jag blir utsatt för övergrepp i sömnen. Det blir svårt att slappna av när den känslan ständigt gör sig påmind.
 
Jag är tacksam för att det går att bearbeta sådana minnen så att jag så småningom slipper den traumatiska känslan. Det har ju gått bra att bearbeta barndomens övergreppsförsök och andra svåra saker under uppväxten. Att skriva om det här är en del av processen.
 
Nu i efterhand är det svårt att ta in att det som jag betraktar som mitt gamla liv var en nedåtgående spiral som hade kunnat slutat med döden. Det blev bara värre och värre hela tiden tills jag en dag inte orkade längre. Till slut befann jag mig i en tillvaro som där det inte fanns något hopp om förändring kvar. Det var dessutom så plågsamt och farligt att jag inte hade något annat val än att fly från alltihop.
 
När allt hopp brunnit ut så var det askan som blev grogrunden för mitt nya liv. Jag lämnade min dysfunktionella och destruktiva tillvaro för ett nytt liv som jag inte visste något om egentligen.
Kategori: Kropp & själ
Taggar: EMDR behandling destruktiv dröm dysfunktionell mental minne psykiatrisk själslig trauma

Ute i kylan

Idag blåser det riktigt kallt, men det är skönt att det inte är minusgrader ännu. Jag tog färjan till fasta Åland imorse. 
 
När jag åker iväg till staden sådär förvandlas jag till en typisk stadsmänniska som klär sig lite för tunt. Jag hade nog vantar och mössa, men borde ha haft utebyxor och tjockare strumpor kanske. Jag tänker ofta att jag bara ska springa runt och göra ärenden i staden och knappt vara ute. Fast jag "knappt är ute" hinner det nog bli kallt. Så skulle jag väl aldrig göra hemma i skärgården ;)  Igår och i förrgår när jag var ut på långpromenader för att samla steg till Hälsostegen var jag minsann ordentligt klädd. Igår fick jag ihop över 14000 steg. 
 
En promenad till det gamla fiskeläget Skage
 
Utsikt från Skage.
 
En annan del av utsikten från Skage. 

Du är aldrig ensam

Ibland kan jag känna mig som en tragisk person som har lämnat allt för ensamheten.
 
En person som fördelar kontakten med sin familj i väldigt små portioner.
En person som måste vara stark i sig själv för att ensamheten är det enda som finns.
 
Ända sen jag föddes har det varit så. Ibland kan jag tänka på det där nyfödda barnet jag en gång var. En nyfödd bebis som inte kunde knyta an till sina föräldrar eftersom hon tillbringade första tiden i livet i en kuvös på sjukhuset i väntan på att bli starkare. Det där lilla barnets första år präglades av ett svagt hjärta. Det var en svår start som satte ribban för den kommande uppväxten.
 
Barnet blev många gånger lämnat ensam genom åren med faror och svåra situationer. När det värsta hände var hon ständigt lämnat åt sitt öde. Hon måste vara stark för det fanns inga andra alternativ. Med åren blev farorna och de svåra situationerna mer omfattande. Till slut blev hon tvungen att lämna allt för ensamheten. Ensamheten som blev den stora tryggheten. 
 
På terapin igår
På terapin igår pratade vi om mina positiva sidor i svåra stunder. Vi pratade om vilka egenskaper jag har som gör att jag ändå överlever allt som händer. Egenskaper som gör att det ändå inte blev värre än det blev. Dessa egenskaper är: en överlevnadsinstinkt, ett målinriktat beteende och en ständigt närvarande känsla av vad som är rätt och fel.
 
Det är ibland svårt att ta till sig detta eftersom det finns en förväntan på människan att hon ska vara en social varelse. Människan förväntas vara en person som aldrig är ensam. Jag skulle vilja skilja på innebörderna av orden ensamhet och ensam. Ordet ensamhet står för en trygghet i mitt liv medan ordet ensam innebär att jag står med två valmöjligheter. 
 
Ensamheten
Ensamheten är en känsla snarare än ett tillstånd. Ensamheten kan både berika livet men den kan också upplevas som negativ. Det beror på olika saker. Här har jag skrivit lite mer om hur jag ser på innebörden av ordet ensamhet.
 
Ensam
När jag tänker på ordet ensam känner jag ofta negativ känslor. I ordet lägger jag mycket tanken på att det inte finns någon annan att dela med sig saker till. Det finns ingen möjlighet till avlastning i ordet ensam. Att vara ensam innebär för mig att jag ständigt står med två valmöjligheter. I svåra situationer känns det som valet mellan att drunkna eller simma upp till ytan. I lite mindre svåra vardagssituationer handlar det om att be om hjälp eller att försöka lösa problemet själv.
 
Det finns tillfällen då jag mår dåligt och känner mig hopplöst ensam, men när jag får hjälp inser jag att jag inte är ensam. Då känns det som att en vän säger till mig: Du är aldrig ensam.
 

Den mentala magsjukan

Förra veckan jag gick på EMDR-behandlingen präglades av ilska och besvikelse som blommade ur det traumatiska minnet. Den här veckan har det varit helt andra saker som kommit fram. Jag känner panikångest och stark empati. Det uttrycker sig på olika sätt.
 
Panikångesten trycker och värker i bröstet och jag blir trött. Det känns outhärdligt och jag undrar hur jag ska överleva. Jag känner mig orolig och vet inte vad jag ska göra. Jag är rastlös samtidigt som jag är väldigt trött och slut i kroppen. För mig känns det som att en mental magsjuka. Jag är trött och vill vila men får ingen ro för att det snurrar så mycket inuti mig. Tankarna snurrar runt och gör mig illamående. Det känns som att jag vill kräkas ut allt det hemska genom tankar och känslor. Kanske är det en del av den helnande processen. 
 
Den starka empatin kände jag bl.a. av igår när jag träffade min syster. Jag insåg hur hon försöker överleva dagarna trots att det finns mycket problem i hennes vardag som hon lider av. Jag kände hur jag tog på mig hennes känslor väldigt mycket. Vi promenerade genom kvarteren där vi växte upp. Vi mindes olika saker vi upplevt där. För henne som är yngre är minnena inte alltid lika tydliga som mina. Samtidigt har hon också andra upplevelser som jag inte delar. Det är svårt för mig att se hur hon lever kvar i en tillvaro som liknar den jag lämnat. Å andra sidan beundrar jag hennes mod att orka igenom dagarna med de problem hon har. Jag beundrar även att hon tidigare i livet har satt tydliga gränser mot andras beteende. Det är lätt att förstå hennes trötthet över att problemen inte tycks ta slut. 
 
I kategorin Livet innan bloggen skriver jag om det som jag betraktar som mitt gamla liv. Ett liv som jag har lämnat för mitt nya liv med så mycket livsglädjeomtanketrygghet och frihet. Förra veckan på EMDR-behandlingen skulle jag berätta om min trygga plats. Den trygga platsen är en viktig del i behandlingen.
 
I mitt gamla liv hade jag en plats dit jag brukade åka för att få en paus och andas ut när tillvaron kändes hopplös. Det var hit jag brukade åka. Igår återvände jag dit. Havet har alltid symboliserat frihet och drömmar för mig. Jag satt där och mindes hur jag haft det och tänkte samtidigt på hur långt jag kommit i mitt liv. Jag lämnade det gamla livet för något nytt och okänt som blev det bästa som kunde hända mig. 
 
Den trygga platsen i mitt gamla liv. En plats där jag kunde få en paus från den svåra livssituationen jag levde i.