Jennys handarbeten - february 2011

Det ljusnar

Snart är ännu en kväll till ända här på finaste ön. Det är ljust längre om dagarna nu märkte jag när klockan var efter 17 och jag gick ut med kompostsoporna. Det är väldigt mycket snö här så jag fick ha både halare och gummistövlar när jag vadade ut till komposten. Ikväll har jag haft lite mer ork än tidigare kvällar. Jag vet inte vad det har varit för fel på mig. Jag har haft så svårt att komma upp på morgonen och sen är jag trött hela dagarna fast jag sover och äter. Känns lite konstigt på insidan också. Ja, det är märkligt! Men ikväll har jag rett upp lite här och använt plattången får mitt hår har varit helt omöjligt. För det mesta sätter jag bara upp det i svans eller knut när jag är härute men ikväll kände jag för att reda upp det lite. Nu sitter jag och tittar på filmen Sabrina med Audrey Hepburn och Humphrey Bogart och fikar lite. Jag gillar Audrey så mycket. Hon är så fin både när det gäller personlighet och stil. En klass som många nutida kändisar saknar. Svartvita filmer tycker jag kan vara så dramatiskt underbara i all sin enkelhet.



Bild: Imbd

Ek - ett ovanligt trädslag

Ännu en dag här på Sottunga som ser ungefär likadan ut som alla andra dagar den här veckan. Idag gjorde jag ett hembesök i Norrbyn. Efter att jag städat hos paret så blev det kaffe i vanlig ordning. När jag satt vid köksbordet och tittade ut genom fönstret märkte jag att det faktiskt är ett ekträd som växer där vi infarten till deras ägor. Det tyckte jag var ytterst ovanligt här på Åland till skillnad från t.ex.  svenska Småland där det är vanligt med stora ekskogar. Mannen i huset berättade att när han var liten fanns det knappt träd där på ägorna. Bara ett par oxlar på framsidan av huset. Den här eken som jag såg var ditplanterad liksom de flesta andra träd där berättade han vidare.

Vikarie inom hemvården på Sottunga

Nu är jag åter på Sottunga sen några dagar. Det är jätteskönt att vara här och vila lite från studentlivet. Jag jobbar med pensionärerna om dagarna som jag gjort ett par gånger förut när den ordinarie hemvårdaren haft semester. Jag stiger upp på morgon och åker upp till centrum och går hem till alla pensionärer som är anslutna till hemvården. Jag hjälper till med små ärenden som att handla och ta ut sopor. Varannan vecka får de också städat hos sig. De flesta bor i centrum men några bor lite utanför i egnahemshus. De är så trevliga och jag har fått en personlig kontakt med var och en. De frågar hur jag har det i skolan och intresserar sig för mig. Jag sitter ofta där och dricker kaffe eller blir bjuden på lunch. De pratar gärna om hur livet var förr i skärgården och vad som händer på Sottunga när jag är borta. Ibland blir jag också uppdaterad om vad de läst i tidningen eller sett på tv. De har ju ofta liknande intressen som jag också. Idag fick jag t.ex. tips på hur jag ska stoppa mina stickade strumpor. 

Idag satt jag också och skrev ihop min ansökan till sommaren då hemvårdaren har semester efter midsommar. Imorgon och på fredag när jag slutar tidigare har jag lite pappersarbete att göra, dels med jobbet men också lite för skolan som tar vid nästa vecka igen.  

Nedräkning

Just nu känner jag att det är mycket som inte känns riktigt okej men samtidigt har jag inte motivation till att göra något åt det. Därför använder jag mig av en metod som kan kallas för Nedräkning. Det går ut på att om det är ett problem eller situation som inte känns rätt så istället för att göra något åt det så försöker jag härda ut istället. Motivation till att härda ut får jag genom att "plågan" är tidsbegränsad. Jag har olika datum och händelser att blicka fram mot.

Ett exempel: Jag trivs inte riktigt bra med min boendesituation på studieorten den här terminen. Istället för att flytta som jag fått förslag på väljer jag att stå ut hela terminen eftersom att jag vet att det bara handlar om den här terminen. Det som ger mig lite ork och livskraft ändå är att jag vet att jag åker till sottunga nästa helg och stannar en vecka. Då får jag ny energi som gör att jag står ut ett tag igen. Sen åker jag hem till Åland och Sottunga till påsken igen. Så en vecka i februari och påsken ser jag som två andningshål för att klara terminen.

Många kan tycka att det här är att plåga sig själv och att vara martyr men jag känner att det är mitt val. Som jag tidigare nämnt är hittar jag motivationen i tidsbegränsningen. På sikt känner jag också att jag inte är en person som vill bo i lägenhet i staden. Känns inte som att jag får ro med det. Trivs ju bäst på sottunga där man har en större frihet och ett lugn.

Låg

Det är mycket i skolan nu. En väldigt teoretisk termin som råder men samtidigt mycket givande också. På sistone har jag känt mig låg. Jag tror att det beror på att det är mycket krav och förväntningar både i privatlivet och i skolan. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hantera alla känslor, åsikter, tankar och minnen som blossar upp titt som tätt. Den här veckan har jag klassfesten på fredag att se fram emot och troligtvis lite andra planer för helgen också.

Nästa vecka i helgen åker jag äntligen till Åland och Sottunga igen. Det ska bli skönt med ett litet avbrott från studieorten genom att komma hem. Jag ska vikariera inom hemvården en vecka (v. 8) och det är något jag ser fram emot. Det ska bli kul att få träffa tanterna och farbrorn igen. Jag jobbar då halvtid med att hjälpa pensionärerna med små dagliga sysslor som att ta ut sopor och att handla. Det brukar också bli fikastunder vid varje hembesök.