Jennys handarbeten - august 2015

Servitörlinjen

Det här är en fortsättning på min livshistoria.
 
Året är 2003 och jag är 19 år. Det är höst och jag har börjat på en 1-årig yrkesutbildning till servitör på Ålands hotell- och restaurangskola.
 
Jag betraktar utbildningen som ett års betänketid tills jag vet vad jag vill göra sen och peppar mig själv att tycka att jag har tagit ett bra beslut trots att det inte var ett val från hjärtat.
 
Utrag ur min dagbok:
 
14 september 2003
"... Jag trivs faktiskt jättebra i skolan. Utbildningen är intressant och man lär känna de andra i klassen bra eftersom man äter med dem, arbetar med dem och klassen är inte så stor. Det är ett plus att jag inte känner någon sen tidigare."

Precis som gymnasietiden blir även tillvaron på hotell- och restaurangskolan en tillvaro där jag lever och utvecklas medan privatlivet mest handlar om överlevnad.
 
Vid den här tiden är jag en blyg person som har svårt att ta kontakt med nya människor. Möten med nya människor blir en stor utmaning eftersom det är en viktig del av servitöryrket. Jag utvecklas väldigt mycket socialt under läsåret.
 
Det var här på servitörlinjen som min sociala utveckling startade eftersom jag nu blev tvungen att ta kontakt med människor som jag inte kände.
 
Privat blir det allt tuffare på många sätt under den här tiden. Under gymnasieåren hade jag fått ekonomiskt stöd av socialtjänsten som tillägg till mitt studiemedel vilket nu kommer att upphöra. Det blir ekonomiskt svårt. Jag löser det genom att jobba extra som simlärare ett par kvällar i veckan på simhallen. Varannan helg gör jag praktik på skolans övningsrestaurang och det blir tungt att ha både skola, jobb och praktik.
 
Livet med min pojkvän blir inte heller enklare, men jag går fortsättningsvis och hoppas på att han ska förändras. Jag tänker att vi tillsammans ska kunna reda upp både hans, mina och våra gemensamma problem, vilket får mig att tänka att vi nu är redo för nästa steg i vårt förhållande.
 
Fortsättning följer...
Taggar: 2003 livet relationer service servitörlinjen social förmåga utbildning utveckling ÅHRS

Kvällspromenad

Lite bilder från en kvällspromenad igår.
 
 
 
 
 

Virkat cykelsadelskydd

Förra veckan blev jag klar med ett cykelsadelskydd. Den här testversionen verkar funka så jag har börjat virka fler. Jag har använt mig av ett mönster från skapligtenkelt.se.
Garnet som jag använt är olika restgarner i bomull/akryl.
 

MMsports

Den senaste veckan har jag kommit igång med löpträningen och är ute och springer olika rundor på ön. Löpning upplever jag som ett bra sätt att rensa tankar och fungerar ångestdämpande. På sistone har det varit många problem samtidigt som tynger mig, men allt känns så mycket bättre efter en löprunda. Idag blev det den längsta löprundan hittills då jag sprang ända ner till det gamla fiskeläget Skage. Nu till en början försöker jag bygga upp en grundkondition men senare kanske utmana mig till bättre resultat och kanske satsa på att delta i olika lopp. Ett aktivitetsarmband vore kanske inte så dumt?

Jag har också börjat fundera på att skaffa träningsredskap så att jag skulle kunna träna styrka hemma Kanske är det även dags för lite nya träningskläder och framförallt skor.

I hälsobutiken MMsports som är en webshop med olika träningsprylar kan jag säkert hitta det jag letar efter.
Kategori: Tips
Taggar: löpning mmsports träning

Den jag kunde vara

För drygt ett år sen började jag bearbeta min uppväxt och jag känner mig ganska klar med den nu. Jag kan nog aldrig glömma eller förstå men livet går vidare. Lite kan jag sörja att jag gått miste om så mycket. Det känns som att jag missat hela min ungdomstid eftersom jag bara försökt ta mig igenom den.
 
Idag ser livet inte ut som jag hade trott att det skulle vara. Vid 20 var jag sambo i stan och trodde att det var allt men nu är jag 30+ och är singel i skärgården. Under de år som jag vistats i skärgården på ön Sottunga har jag upplevt mycket som jag gått miste om under min ungdomstid. Det har varit otroligt skönt med dessa lugna år utan att behöva fundera på vart jag ska ta vägen hela tiden. De senaste åren har jag sovit på nätterna, vilket jag är otroligt tacksam över. Något jag inte gjorde den första tiden på ön pga. den posttraumatiska stressen jag hade då.
 
Igår slog det mig dock att jag har en del kvar att bearbeta: min första tid som vuxen då jag levde i en destruktiv relation som påverkat mig starkt och präglar mig ännu. Jag råkade se den här bilden på Facebook igår på en av sidorna om överlevare till sociopater. Det är så jag känner. Den jag kunde vara är borta.
 
 
Förhoppningsvis kommer den jag en gång var att återupplivas eller så blir jag en ny bättre version av mig själv. Vi får se vad som händer under hösten när jag ska bearbeta nästa del av mitt tidigare liv.