Jennys handarbeten - march 2018

Kökars natur

Kökars natur skiljer sig från grannkommunernas natur, eftersom det inte finns en naturlig barrskog på Kökar. Om jag har förstått saken rätt har man på senare tid börjat plantera gran. Avsaknaden av barrskog gör att naturen varierar mycket beroende på årstid. På sommaren finns lummiga lundar med hassel och al, medan naturen är mer kal på vintern. Kökar har en artrik flora och fauna som man kan uppleva genom de markerade vandringslederna eller under egna upptäcksfärder på de mindre öarna och skären. 
 

Kökar ungdomsförening

På Åland finns 21 stycken ungdomsföreningar på landsbygden och i skärgården. I föreningarna finns totalt 1400 landsbygds- och skärgårdsbor som registrerade medlemmar. 

Idag är ungdomsföreningen oftast inte en förening inte enbart för ungdomar. Föreningen verkar i hembygdssyfte för personer som känner sig unga i sinnet livet ut. Men av historiska skäl finns ungdomsföreningarna främst till för traktens ungdomar och leds många gånger av unga styrelser, men det är heller inte ovanligt att äldre ungdomar och eldsjälar sitter i styrelserna som stöttande och drivande nyckelpersoner. Sammansättningarna skiljer sig mycket från förening till förening.

Ungdomsföreningen har en lokal som hyrs ut till allmänheten och används även i föreningens egna syften. Ungdomsföreningarna ordnar olika evenemang, fester, teatrar och övriga jippon. I flera av lokalerna huserar även delar av kommunernas fritidsverksamhet för ungdomar. Verksamheten begränsas av den egna fantasin och föreningens ekonomi. En ungdomsförening blir vad medlemmarna gör den till. 

Ungdomsföreningarna har en lång historia. Många av dem har funnits i över 100 år. Sedan år 1909 är Ålands ungdomsförbund r.f. takorganisation för de åländska ungdomsföreningarna. Föreningen arbetar bland annat för att skapa drogfria och meningsfulla fritidsaktiviteter för ungdomsföreningarnas medlemmar samt för den åländska ungdomen och för det åländska kulturlivet.

Det är vanligt att ungdomsföreningen är en icke vinstdrivande organisation som är beroende av diverse bidrag och understöd. 

Kökars ungdomsförening

Kökars ungdomsförenings ändamål är att verka för ungdomens trivsel och trygghet och att erbjuda dem ett attraktivt fritidsalternativ. Föreningen bildades år 1903 och 1936 blev föreningens lokal färdigställd. Lokalen fick namnet Höglid under en högtidlig invigning år 1950. Senare byggdes Höglid ut och 1981 var det nya klubbrummet färdigt. 

Ungdomslokalen har kontinerligt underhållits och renoverats med fick en rejält lyft under åren 2002- 2003 då danslokalen och tamburen renoverades. Klubbrummet renoverades senast 2010 och under 2016 färdigställdes innetoaletterna. I klubbrummet förekommer aktiviteter som ungdomsverksamhet, möten m.m. Styrelsen arbetar för att barn, ungdomar och vuxna ska kunna träffas och umgås tillsammans. 

Åland vårt Åland. Vart är du på väg?

Jag har skickat en insändare till lokaltidningarna på Åland om kommunreformen, med en viss oro över vad folk ska tycka men såhär tycker nu jag: 

I all form av samhällsutvecklande arbete bör Ålands landskapsregering (LR) alltid ha demokratiska värderingar som grund för hur man bedriver sin politik. Idag ser vi en landskapspolitik med tongångar som inte helt stämmer överens med de förväntningar och krav som de flesta av oss ställer på en fungerande demokrati. Ett konkret exempel på det är Kommunreformen. I utvecklingen av reformen ser jag att det har smugit sig in flera inslag som vi normalt sett brukar förknippa med diktaturer.

Kommunreformen har utarbetats av LR och enligt min uppfattning är reformen inte utvecklad i samarbete med de nuvarande kommunerna och dess invånare. Det förefaller snarare som att reformen helt och fullt drivs fram av LR. Jag har svårt att förstå var den demokratiska tanken finns, när man väljer att bereda en ny lag som leder till tvingande sammanslagningar, med tanke på att folkomröstningar och de styrande i flera kommuner uttryckt att de inte vill gå samman. Enligt LR finns det dock giltiga skäl att göra kommunsammanslagningar. Man hänvisar bl.a. till att större kommuner innebär en socialt och ekonomiskt bättre välfärd och låter även meddela att man gett kommunerna möjligheten att gå ihop frivilligt. Att det inte lyckats frivilligt uppges vara en anledning till det nya lagförslaget. Hela resonemanget får mig osökt att tänka på hur det politiska upplägget kan se ut i diktaturer, där det är vanligt att statens behov och intressen går före individens.

Vidare har jag noterat att längre fram när kommunreformen är tänkt att verkställas, avser LR att tillsätta en utredare som kommer att utföra bindande beslut gällande kommunsammangående för de kommuner som vägrar gå samman frivilligt och aktivt valt att arbeta vidare för att fortsätta som egen kommun. Tilltaget bär på spår från Romarrikets dagar då man vid särskilda tillfällen - när undantagstillstånd rådde inom riket t.ex. vid uppror – utsåg en diktator som fick maktbefogenheter att styra upp situationen. Det var ett sätt att slippa hamna i dödläge på grund av politisk oenighet.

Jag ser även att det finns en osäkerhet i att inte veta hur stabilt förtroende man har hos väljarna, vilket troligtvis är anledningen till att LR nu driver på kommunreformen med fart för att komma igång innan nästa val. Förvisso kan man inte vara säker på hur det fortsatta förtroendet ser ut hos väljarna, men i huvudsak handlar väl politik om att man ska representera folket och arbeta för förbättringar i samhället, snarare än att förverkliga sin egna agenda innan mandatperioden är slut. Styrande politiker bör vara lyhörda inför vad medborgarna uttrycker och möta oron som växer i samhället på ett adekvat sätt. Det som har hänt nu är att makten samlats i en topp och oavsett vad kommunerna och dess medborgare uttrycker drivs processen vidare. Fenomenet har ett uttryck med tydlig koppling till vad som sker i diktaturer, där man samlar makten i en liten grupp som upphäver den personliga friheten. Den personliga friheten anser jag riskerar att upphävas i samband med att kommunreformen förverkligas. Det finns en stor risk att de mindre samhällena inte överlever, glesbygden breder ut sig och valfriheten gällande service och boplatser minimeras.

Enligt min uppfattning är de inslag av diktatur jag ser i demokratin provisoriska, men politikerna borde aldrig tappa bort sig i sina demokratiska värderingar när de befinner sig i ett samhällsutvecklande arbete, utan alltid ha medborgarnas väl i fokus, samt arbeta för att tillmötesgå och inkludera medborgarna i utvecklingen.Här kommer några tankar om hur man kan arbeta i en mer demokratisk anda:

  • I samtal med kommunernas representanter och medborgare kan de styrande i LR använda sig av öppna frågor t.ex. ”vad anser du om kommunreformen?” ”Hur ser du på framtiden?” ”På vilket/vilka sätt vill ni utveckla samhället?” ”Vilka visioner har ni för kommunen?” ”Varför är ni emot en sammanslagning?” ”Vad prioriterar ni i er kommun?” Svaren bör sedan ligga till grund och få betydelse för den fortsatta samhällsutvecklingen.
  • En viktig skillnad mellan diktatur och demokrati är storleken mellan makten och folket. Ett sätt att minska den klyftan är att beslutsfattarna aktivt börjar arbeta med att bygga upp ett stabilt förtroende hos befolkningen. I det arbetet är tillit ett nyckelord. För att lyckas med det bör man även vara beredd att tilldela ett ansvar.
  • Ödmjukhet och empati är också viktiga ord i det demokratiska arbetet. LR bör alltid ha i bakhuvudet att vara lyhörd och arbeta med att möta befolkningen i olika frågor. Att ta ett steg tillbaka om man skulle märka att opinionens förtroende sviker behöver inte betraktas som ett misslyckande. Snarare kan det visa på insiktsfullhet, medmänsklighet samt en vilja att lära och ompröva sina beslut om det skulle visa sig innehålla brister.
  • Vid val och andra typer av röstningar är majoritetsbeslut givetvis det mest demokratiska och logiska, men i det dagliga arbetet med att främja samhällsutvecklingen är det ofta mer demokratiskt att arbeta inkluderande genom att möta olika grupper och minoriteter och utgå från deras särskilda behov och förutsättningar, t.ex. är det inte särskilt demokratiskt att jämföra landsbygden och skärgården med varandra eftersom deras förutsättningar kan se väldigt olika ut. Det är då bättre att möta enskilda samhällen på deras nivå, där de befinner sig med sina säregenskaper och verka för tillväxt utifrån just dessa aspekter.

Man kan också se demokrati som ett arbete som aldrig tar slut. Istället för att välja mellan olika saker, kan man arbeta med att utveckla möjligheter som inkluderar fler minoriteter och i det långa loppet leder till ett stärkt Åland med stor diversitet. Jag anser att vi behöver vara uppmärksamma på i vilken riktning vart allas vårt Åland är på väg och aktivt arbeta för en välfungerande demokrati och ett bärkraftigt samhälle där alla kan blomstra.

Källskär

För att en kommun ska kunna leva behöver den ha en attraktionskraft. Vad som gör en kommun attraktiv som boplats och besöksort varierar men ofta är det kopplat till kultur och natur. 
 
På Kökar finns både kultur som lockar och en säregen natur. Kökar har gjort sig ett namn utomlands. Många människor runt om i världen, som i övrigt inte vet så mycket om Åland har ofta en berättelse eller en koppling till Kökar. 
 
Källskär
Om jag skulle välja ut en av alla saker som gör Kökar attraktivt så skulle jag säga Källskär. Delvis för att det var min första upplevelse av Kökar, men också för hur man har valt att förvalta ön. 
 
Det som har gjort Källskär till vad det är idag grundar sig på historien om greve Göran Åkerhielm. Det sägs att han kom till ön 1958 och blev förtjust i platsen. Till en början fick han hyra en stuga i ena delen av ön, men i slutet av 1960-talet när han hade fått jordförvärvsrätt började planerna på ett eget hus på ön ta form. Han tog hjälp av en finsk arkitekt och lät bygga i finsk stil med vissa drag från Antikens Grekland, vilket även syns i trädgården som går i medelhavsstil. 
 
Göran Åkerhielm återkom till Källskär varje år fram till 1984, då han valde att donera sitt ställe till Ålands landskapsregering. Sedan 1990 har Källskär blivit en plats för konststipendiater. Varje år tilldelas konstnärer möjligheten att få åka till Källskär för att hitta inspiration till nya konstverk. 
 
Det finns en bok om Källskär som är utgiven av Ålands landskapsregering och Ålands konstmuseum. Jag rekommenderar att man läser den och tar del av bilderna och berättelserna från konstnärerna som vistats på ön. 
 

Viktor Crafts & Design

Idag har jag varit på Viktor Crafts & Design i Mariehamn och representerat mitt sortiment från Elises tvålfabrik. 
 
 
Viktor Crafts & Design drivs av modedesignern Linda Karlsson och textilhantverkaren Inger Nygård. I butiken säljer de sina egna märken Labelled fashion recycling och Warm knitwear samt andra lokala hantverks- och designprodukter.
 
 
Namnet Viktor kommer från namnet på husets första fastighetsägare Viktor Eriksson. Butikslokalen byggdes till mellan två hus 1921 och har sedan dess renoverats i omgångar. 
 
 
Linda och Inger har valt att återskapa en del av den ursprungliga interiören för att ge lokalen en genuin känsla och på så vis få en passande inramning åt sortimentet. 
 
 
Målsättningen är att ge kunden en inspirerande upplevelse.
 
 
Butiken genomsyras av ett hållbarhetsperspektiv. Genom sin affärsidé som bygger på återbruk och lokalproduktion vill Linda och Inger bidra till en mer klimatsmart värld.
 
 
Idag fick jag även träffa smyckesdesignern Annika Åkerfelt vars smycken finns till salu på Viktor Crafts & Design. 
 
 
Jag, som är väldigt frågvis och kunskapstörstig tog tillfället i akt att ställa så många frågor jag kunde. Nu vet jag t.ex. att väldigt lite lämnas åt slumpen i smyckestillverkning. 
 
 
En sak som gör butiken Viktor Crafts & Design speciell utöver nischen och butikens uttryck är att det i butiken finns en trappa som leder till övre våningen där butiken Ediths vintage samt föreningen Ålands slöjd & konsthantverk håller till.
 
 
Att samla dessa verksamheter i ett hus och bilda en gemenskap bidrar till att huset får en unik känsla i staden med en annan typ av shopping och kulturutbud. 
 
Taggar: Viktor crafts & design hållbar design hållbart labelled lokalproduktion mariehamn shopping warm återbruk återskapa

Ogifta par

Ogifta par är en svensk komedifilm från 1997, regisserad av Peter Dalle som även medverkar i filmen. 
 
Fakta Ogifta par: 
Filmens längd: 86 minuter 
Filmens genre: komedi
Utgivningsår: 1997
 
 
Filmens handling
Marie och David är ett minst sagt temperamentsfullt par, som har lite svårt att bestämma sig för om de vill leva tillsammans eller inte. De grälar och försonas om vartannat. Deras bästa vänner däremot, Sara och Samuel, lever i perfekt symbios med varandra på ytan. Egentligen har de ett rätt så trist liv, och gör allt för att undvika konflikter som kan röra upp vardagen. I alla fall bestämmer de sig alla fyra för att åka och fira jul tillsammans i en stuga i Sälen.
 
Filmens budskap
Filmen handlar om parrelationer, vänskap och om hur livet kan vara när man är i 40-årsåldern, med allt vad det innebär. 
 
Skulle jag se den igen? 
Ja. Det är något av en klassiker. 
Kategori: Recensioner
Taggar: Ogifta par film recension

Kökars Museum

Det är ganska vanligt på Åland, att man har någon form av hembygdsmuseum i kommunen, även om det i regel inte är kommunen som driver museet utan snarare någon av de lokala föreningarna som bedriver kulturverksamhet.
 
På Kökar drivs hembygdsmuseet av Kökars hembygdsförening sedan 1988. Museet ligger intill vägen som leder till Hellsö. Mittemot ligger bygdegården Vikingalund som används till utställningar, marknader m.m. 
 
Museet är inrymt i en byggnad som tidigare varit Österbygge-Hellsös skola. Huset är byggt år 1913. Inne på museet finns basutställningen "Ett annat Kökar", som visar livet på Kökar under 1800-talet fram till 1940-talet genom en stor samling foton och filmer. I huvudbyggnaden finns även en gammal kyrkorgel från 1911, foton, gamla möbler och textilier. 

På museiområdet finns gamla byggnader bevarade, men även nybyggda hus i gammal stil. På gården kan man hitta en båtutställning med gamla båtar och funktonsdugliga motorer, en stockstuga, en inredd torpstuga och en ladugård med jordbruksredskap. Det finns även en keramikverkstad och en timrad smedja.

Skolans unika gamla utedass, med ventilation och sex sitthål, finns bevarat på området. Nere vid stranden finns också en sjöbod, ett nyuppfört fiskehus och en stenkaj med brokista.

Kökars kommunbibliotek

På Kökar ligger kommunbiblioteket i skolan, som finns i Karlby. Det är ganska vanligt på Åland att kommunbiblioteken placeras i grundskolans lokal, även om det inte är så överallt. 

Min erfarenhet som låntagare är att det är lättare att hitta speciella böcker man letar efter ute i glesbygden. Vad det beror på vet jag inte, men de mindre biblioteken är duktiga på att ta in nya böcker samtidigt som de håller med äldre böcker inom smala nischer. 

På Kökars kommunbibliotek finns ca 7800 böcker för utlåning. Man köper också in ca 260 nya böcker varje år. Här kan du hitta böcker som du får köa länge för på en större ort. 

Lånetiderna för böcker på den åländska kommunbiblioteken är en månad, med vissa variationer. På Kökar har man valt att ändra lånetiden till 14 dagar om det är kö på boken. Annars är det en månad som standard. För tidsskrifter är utlåningstiden 14 dagar. Det går att lägga in en personlig kod på det egna lånekortet, så att man kan använda bibliotek.ax för att låna om en bok. Samtliga åländska lånekort kan användas i Kökars kommunbibliotek.

I Karlby utanför biblioteket och i Hellsö utanför Sommarängen finns återlämningslådor, där man kan lämna dina böcker då biblioteket är stängt. 

Biblioteket i Kökar har också en läsesal, där man t.ex. kan sitta och läsa olika tidskrifter. Det finns också möjlighet att låna en dator genom bokning. Har man en läsplatta, smarttelefon eller dator kan man använda bibliotekets trådlösa nätverk utan kostnad.