Jennys handarbeten - september 2012

Snart är äventyret slut

Det är otroligt skönt att ha en helg utan att jag är överöst med uppgifter. Jag skickade in mitt Paper i torsdags och fick snabbt ett mail att min lärare skulle läsa och återkomma med kommentarer. Jag hoppas verkligen att det blir godkänt den här gången.
Igår var jag på min VFU och träffade förskoleklassen och hade ett samtal med min handledare. Nu känns det som att jag har lite koll i alla fall på mina studier. Ibland blir jag så stressad över allting och undrar hur jag ska få ihop det. Jag är livrädd över tanken på att inte bli klar i tid nu när det verkligen är så nära slutet och examen hägrar.
Imorgon ska jag sätta mig och läsa på lite om VFU-uppgiften. Sen på måndag är det bara att köra på igen, men jag känner inte riktigt att jag kan koppla av ännu. Det gäller ju att få Papret godkänt och poängen inrapporterade och sen när VFU:n är färdig så väntar ju examensarbetet. Lite halvläskigt och ett rejält eldprov att skriva. Oh well.. Ska väl lösa sig, hoppas jag.
 
Det är ibland så obegripligt att förstå att den här tiden snart är slut. Detta äventyr jag varit ute på i över 3 års tid. Jag har lärt känna mina klasskompisar och lite andra människor här i Oskarshamn och alla dessa upplevelser och minnen jag har fått och delat. För mig har den här utbildningstiden delvis handlat om min personliga utveckling. Konsten i att vara långt borta från allt som är bekant långa tider och och att hitta sig själv. Litegrann kommer jag nog att sakna detta. Det kommer att bli ett minne i mitt liv. Förhoppningsvis kommer jag att återvända till staden och träffa klasskompisarna igen när det har gått en tid. 
 
 
I början av utbildningen hade jag framtiden lite öppen och tänkte att jag kanske skulle skapa mig en tillvaro och bli kvar här men nu har åren gått och jag åker hem på längre ledigheter. Jag längtar ofta hem och räknar dagar. Jag har dessutom inget som binder mig här: ingen familj och ingen känsla av att jag är hemma.
 
 
 
Sottunga har blivit min fasta punkt i tillvaron. Det är ju där jag trivs. Varje gång jag åker till Sottunga känns det som att jag kommit hem. Jag har förvisso ingen familj där heller, men jag har människor där som känns som en familj för mig och dessutom så finns min familj på närmare håll där. En timme över havet till min systerson åt det ena hållet och ca 2 timmar åt andra hållet med färja och bil till resten av min familj. Det är precis lagom att bo så. Ibland frågar människor mig om det inte blir långt att vara ute i skärgården. Jag förstår inte riktigt vad dom menar. Det finns så mycket spännande som händer i skärgården. Friheten och tryggheten gör ju att man kan hitta på lite vad som helst. Jag är ibland ute sent om kvällarna och går i skogen eller ner till hamnen. Ibland hamnar jag på besök hos olika människor som bjuder på kaffe och då berättar dom så spännande historier. När det sker aktiviteter och evenemang kommer de flesta och på en liten ort är det inte så mycket människor så det blir rätt mysigt när man  t.ex. samlas några stycken runt en eld och pratar om allt möjligt. 
Kategori: Studentliv
Taggar: oskarshamn slut sottunga utbildning äventyr

Strumporna

Nu har hösten verkligen kommit med besked: regn och blåst. Jag har tagit upp olika påbörjade handarbetsprojekt. Det senaste som blev klart är mina strumpor.  Jag ska bara fästa trådarna så är dom färdiga. Jag har fått göra om dom ett par gånger eftersom jag hade lite problem med att förstå hur jag skulle sticka hälen. Det var verkligen länge sen jag stickade strumpor alltså.
 
I övrigt tycks den här hösten handla om att avsluta saker och väntan på andra saker som ska ta vid. Jag håller på att försöka få ihop de sista uppgifterna i skolan: paper, vfu och examensarbetet. Sen är det klart (!) Tänk att det redan har gått 3 år. Mycket har hänt under de åren. Hmm.. Och snart är det 4 år sen jag kom till Sottunga för att jobba på lekskolan. Då fanns det inte så mycket tankar om ön och livet där, men sen när våren kom då förstod jag att jag inte ville lämna ön. Ändå så gjorde jag det för att börja studera men jag har ju längtat tillbaka ständigt. Det är inte bara jag som trivs på Sottunga. I slutet av sommaren flyttade det in flera nya personer till kommunen. Kanske är det nu det vänder för kommunen? :) Man kan ju hoppas att ekonomin blir bättre och att kommunen fortsätter att leva. Lite trist med det minskande barnantalet och att pensionärerna sakta dör ut. 3 begravningar på en sommar :( 
 
Nu ser jag fram emot en vinter i lugnet med att jobba, dricka kaffe med tanterna och gå promenader i den friska luften. Det blir också härligt att få vara hemma och ha släkt och vänner på närmare håll och att få vara på Sottunga och se hur årstidsväxlingarna sker och kunna gå på allt som händer och uppleva vardagen med alla fina :)
 

Höstbroderi

Mitt korsstygnsbroderi blev klart idag. Jag köpte ett kit i somras med där aidaväv, nål, tråd och beskrivning ingick. Det här motivet är höst. I samma serie ingår de andra årstiderna också. Om jag får tag på de andra vore det kul att ha alla fyra. Motivet är litet knappt 10 x 10 cm.