Snart är äventyret slut
Det är otroligt skönt att ha en helg utan att jag är överöst med uppgifter. Jag skickade in mitt Paper i torsdags och fick snabbt ett mail att min lärare skulle läsa och återkomma med kommentarer. Jag hoppas verkligen att det blir godkänt den här gången.
Igår var jag på min VFU och träffade förskoleklassen och hade ett samtal med min handledare. Nu känns det som att jag har lite koll i alla fall på mina studier. Ibland blir jag så stressad över allting och undrar hur jag ska få ihop det. Jag är livrädd över tanken på att inte bli klar i tid nu när det verkligen är så nära slutet och examen hägrar.
Imorgon ska jag sätta mig och läsa på lite om VFU-uppgiften. Sen på måndag är det bara att köra på igen, men jag känner inte riktigt att jag kan koppla av ännu. Det gäller ju att få Papret godkänt och poängen inrapporterade och sen när VFU:n är färdig så väntar ju examensarbetet. Lite halvläskigt och ett rejält eldprov att skriva. Oh well.. Ska väl lösa sig, hoppas jag.
Det är ibland så obegripligt att förstå att den här tiden snart är slut. Detta äventyr jag varit ute på i över 3 års tid. Jag har lärt känna mina klasskompisar och lite andra människor här i Oskarshamn och alla dessa upplevelser och minnen jag har fått och delat. För mig har den här utbildningstiden delvis handlat om min personliga utveckling. Konsten i att vara långt borta från allt som är bekant långa tider och och att hitta sig själv. Litegrann kommer jag nog att sakna detta. Det kommer att bli ett minne i mitt liv. Förhoppningsvis kommer jag att återvända till staden och träffa klasskompisarna igen när det har gått en tid.
I början av utbildningen hade jag framtiden lite öppen och tänkte att jag kanske skulle skapa mig en tillvaro och bli kvar här men nu har åren gått och jag åker hem på längre ledigheter. Jag längtar ofta hem och räknar dagar. Jag har dessutom inget som binder mig här: ingen familj och ingen känsla av att jag är hemma.
Sottunga har blivit min fasta punkt i tillvaron. Det är ju där jag trivs. Varje gång jag åker till Sottunga känns det som att jag kommit hem. Jag har förvisso ingen familj där heller, men jag har människor där som känns som en familj för mig och dessutom så finns min familj på närmare håll där. En timme över havet till min systerson åt det ena hållet och ca 2 timmar åt andra hållet med färja och bil till resten av min familj. Det är precis lagom att bo så. Ibland frågar människor mig om det inte blir långt att vara ute i skärgården. Jag förstår inte riktigt vad dom menar. Det finns så mycket spännande som händer i skärgården. Friheten och tryggheten gör ju att man kan hitta på lite vad som helst. Jag är ibland ute sent om kvällarna och går i skogen eller ner till hamnen. Ibland hamnar jag på besök hos olika människor som bjuder på kaffe och då berättar dom så spännande historier. När det sker aktiviteter och evenemang kommer de flesta och på en liten ort är det inte så mycket människor så det blir rätt mysigt när man t.ex. samlas några stycken runt en eld och pratar om allt möjligt.