Jennys handarbeten - Skärgårdsliv - dagar

Skördefest i Lumparland

Helgen som passerade har präglats av Skördefesten på Åland med alla sina öppna gårdar och Plåpp åpp. 

Själv var jag på Lumparby Ollas i Lumparland och sålde mina ekologiska tvålar och handarbeten m.m. 


Jag hade dock en medhjälpare så helt själv var jag inte. Vi gick plats i ett tält med två andra försäljare. 

Närmast oss fanns en tjej som gjorde planscher med egna foton och åländska uttryck. 

Längst bort i tältet fanns ett par som gjorde smycken av återanvända bestick. 

På gården fanns även flera andra försäljare som sålde olika produkter, bl.a. Carolas sommarhonung och Ribacka skogens ekologiska får. 


Jag fick även möjlighet att besöka granngården Utgård. 


Även sågkvarnen i Lumparby fick ett besök. 

Hösten är här

Så var denna helg till ända, och även augusti månad anno 2018. Nu är hösten här. 
 
 
Igår var det dags för mig att plocka ner utställningen Farmorsrutor som jag haft på Galleriet hela augusti. Enligt gästboken har det varit ca 180 personer som har sett utställningen under augusti. 
 
 
 
 
Efter att jag hade plockat ner utställningen åkte jag till min mormor och plockade frukt och bär. Det är enormt mycket frukt och bär i trädgårdarna i år så jag passade på att plocka mycket äpplen, eftersom hon har bättre matäpplen än de som växer hos mig. 
 
 
 
Idag har saftmajan jobbat hela dagen. Jag började med att koka en omgång svartvinbärssaft och nu håller jag på att göra äppelsaft. 
 
 
Jag håller även på med en äppelkaka. Sen ska jag fortsätta en annan dag med någon efterrätt eller kaka till och äppelmos. Sen får vi se hur mycket det är kvar. Det känns i alla fall bra att fylla frysen med hemlagade saker inför vintern. 
Taggar: Jennys handarbeten Mariehamn farmorsrutor höst saftmaja utställning äpplen

Den sista Flickan i backen

Idag har det varit begravning här på Sottunga. Vi har tagit avsked av den sista Flickan i backen. 

Vilka var då Flickorna i backen? 

När jag för snart tio år sen kom till Sottunga fanns det ett några änkor, födda på 1910-1920-talet som bodde i lägenheterna i centrum. Uttrycket "Flickorna i backen" myntades av den äldsta av dem. Hon bodde inte i själva backen, men umgick mycket med dem som bodde där. 

Just det där att de kallade sig Flickorna i backen var lite så dom var när dom träffades och drack kaffe. De gånger jag satt med fick jag höra historier hämtade från ungdomstiden innan de hade träffat sina män och bildat familj. Liksom dagens ungdom hade även de utmanat sina föräldrar på olika sätt. Därför slutade många av deras berättelser med: "Och då var mamma inte glad".

En dag i juli år 2010 skulle vi åka till gamla skolan på den årliga middagen som serverades där. Jag hade sagt till dem förhand att det kan vara lite knepigt att få plats allihop i min lilla 2-dörrarsbil, som jag hade då. Men en av dem hade en plan. När vi kom till bilen utbrast hon: "Alla som fyllt 85 sätter sig i baksätet!" Och så blev det. 

Bilden av Sottungas centrum har förändrats sen Flickorna i backens rullatorer slutat rulla. Men vi får väl anta att dom fortsätter med sina kafferep någon annanstans.

Äldreomsorg på distans

Idag har jag visat och berättat om min pågående utställning "Farmorsrutor" för ÄlDisar på Åland. 
 
ÄlDis är en förkortning för Äldreomsorg på distans och beskrivs som en rehabiliterande internättjänst för pensionärer. Genom upplägget får pensionärerna möjlighet att från sitt hem delta i gruppaktiviteter, prata enskilt med andra deltagare och även ha kontakt med sina anhöriga. I gruppaktiviteterna får man ta del av aktuella händelser i samhället, se utställningar, träna både knoppen och kroppen, möta inbjudna gäster och allt därtill som önskas av de som deltar i ÄlDis. Hemtjänsten kan använda tjänsten för stöd/påminnelser och kompletterande tillsynsbesök. 
 
Tekniken som används är en användarvänlig pekskärm där man både ser och hör personen man talar med. När man deltar i gruppaktiviteternas sändningar ser och hör alla varandra och på det viset kan man ha en dialog med varandra. ÄlDis har en koordinator som hjälper till att installera tekniken och vid behov ges kontinuerligt stöd/hjälp att använda pekskärmen. 
 
För mig som gått olika distansutbildningar känns konceptet lite igen, även om det då varit mer stillsamt mellan klassen och läraren som sköter pratet. Inom ÄlDis är konceptet mer levande. Jag gick först runt och filmade mina alster samtidigt som jag berättade om dem. Efter en stund fick jag hjälp av koordinatorn som då tog över filmandet så jag kunde fokusera på att berätta om det som man kunde se framför sig. Sen fick pensionärerna komma med frågor och kommentarer. 
 
Det var roligt att prova på det här konceptet, även om det var lite ovant med tekniken i början. 
 
Bilden kan innehålla: 1 person, sitter och ränder
Bild: Liz Karlsson
Taggar: Jennys handarbeten distans farmorsrutor utställning ÄlDis äldreomsorg

Innan regnet kom

 
 
 

Grindas loppis

Den här sommaren har jag varit på Grindas loppis och skött försäljningen under de lördagar jag varit hemma. Så även idag. Jag har skrivit ett blogginlägg om Grindas loppis i min företagsblogg här
 
 
Grindas loppis är Sottungas egna loppis dit bofasta och sommargäster kan lämna in saker de vill bli av med. Loppisen finns i ett hus med rum som är inredda på olika sätt. Här finns bl.a. originalköket kvar. 
 
 
En sån här loppis i ett mindre ösamhälle i skärgården kan fylla flera funktioner. Idag var det t.ex. flera besökare som kommit till ön för att gå på teater och som tittade in i väntan på att föreställningen skulle börja. 
 
 
Andra dagar kan det komma någon som letar efter armaturer och husgeråd eller någon som bara vill ha serietidningar eller en bok att läsa. Då blir loppisen ett komplement till den enda butiken på ön.
 
 
På Grindas kan man också hitta sådana udda detaljer, som kanske inte ens finns på den lokala butiken för en mindre slant. Här finns en byggavdelning i miniformat med verktyg, kakel och skruvar m.m. Det finns även en textilavdelning och en bokhylla fylld med olika slags dricksglas.
 
När jag har försökt organisera den stora mängd med prylar som kommer till loppisen brukar jag sortera efter färg och område. På det här bordet går det mesta i grönt. 
 

Besök från Texas

Den här veckan har jag haft ännu en couchsurfer (eller soffsurfare) på besök ett par dagar. Varje gång jag har en (eller ett par) från nätverket boende hos mig upptäcker jag varje gång vilket fantastiskt land jag bor i. Det blir tydligt när man diskuterar vardagsproblem med människor som bor i andra länder. 
 
Den här gången hade jag en kvinna från USA boende hos mig. Hon kom från Texas där det aldrig regnar och när det väl gör det blir det översvämning och människors liv är då i fara. I USA har de inte alls lika god välfärd som vi har här i Finland. De har inga bidrag kring barnanskaffning t.ex. inget barnbidrag, föräldrapenning osv.
Det finns också betydligt fler hemlösa i USA som man ser i samhället jämfört med hur vi har det här. Även om vi också har hemlösa. 
Jag vill ändå hålla fast vid min politiska åsikt, dvs. att vi här i Norden har det förhållandevis bra men det finns alltid saker som kan bli bättre och det faktum att vi måste jobba för att bibehålla det som är bra. Alltså vi behöver absolut inte förändra det som redan är bra. Istället bör vi fokusera på de faktiska problemen och i grunden vara stolta över det som fungerar bra. 
 
Mina andra gäster har druckit alkoholfritt under hela vistelsen, därför var det kul att som omväxling få en gäst som drack alkohol till maten och som man kunde sitta och prata med på balkongen med en kall öl. 
 
 
Alkohol är inte något jag dricker regelbundet, men jag tycker det är helt okej att ta ett glas vin till maten. 
 
I fredags var vi till fasta Åland. Först åkte vi in till Mariehamn och gjorde lite ärenden. Vi besökte bland annat några affärer och lunchade. 
 
 
 
 
På eftermiddagen innan vi skulle åka till färjan ville jag visa en del av landsbygden. 
 
 
På Lumparby Ollas stannade vi för en glasspaus och tittade på konstutställningen som pågick i trädgården. 
 
 
 
 
 
 
Igår åkte min gäst vidare mot Helsingfors. Som traditionen bjuder fick jag en värdgåva. Den här gången blev det två öl.
 

From Russia with love

Den här veckan har jag haft ett par från nätverket Couchsurfing på besök några dagar. Åland är ju lite mer attraktivt för besökare den här tiden på året, så nu tar personer från nätverket kontakt oftare. 
 
Roligt också att det är spridning på besökarnas hemländer. Paret som bott hos mig den här veckan kommer från en stad i Ryssland som har lika många invånare som hela Finland totalt. Här på Sottunga är befolkningen under 100 st till antalet. Lite skillnad. 
 
Under två av dagarna som gästerna stannade hos mig, var vi ute på lite längre promenader runt Sottunga. Provade bl.a. den nya pilgrimsleden och vandrade runt i Söderbyn till platser inte ens jag sett trots att jag bott här i snart 10 år. 
 
 
 
Det här ryska paret som bodde hos mig var i samma ålder som mig och vi hade lätt för att prata om olika ämnen. Det var lättsamt och kul mest hela tiden. Aldrig konstlat eller svårt. 
 
Första kvällen visade de mig två olika tesorter, varav jag skulle få välja en sort i gåva. Dom sa att jag fick prova först om jag ville, så vi drack te varje kväll och pratade om allt möjligt, bl.a. hur det är att leva i en diktatur jämfört med att leva i en demokrati.
Skillnaden mellan diktatur och demokrati är på ett vis stor, men de små problemen i vardagen och hur man som invånare tycker saker funkar dåligt politiskt är i mångt och mycket lika. Vi som lever i demokrati är ju inte direkt nöjda och glada hela tiden, för vi har också våra problem. 
 
 
Det är också intressant att föreställa sig att det som vi på Åland kallar vardag kan vara någon annans drömvärld. Jag gjorde också mitt bästa för att förklara hur vi på Åland förhåller oss till fenomen som: dialekter, älgar, åländsk jul, pirater och Pop-Sixten: 
 
 
Jag har också lärt mig en massa saker. Hur många likheter det ryska språket har med det svenska språket t.ex. Varje gång jag inte kom på ett ord på engelska sa jag det på svenska, och fick då till svar: "same in Russia". 
 
Till slut valde jag ett te som jag knappt kan uttala. Det heter nånting med Oolong och har en touch av mjölk i smaken. 
 
 
Det har som sagt varit roliga och lite internationella dagar hemma hos mig, på den lilla ön i skärgården. Som det ser ut nu kommer nästa besökare från andra sidan Atlanten, men dit är det en stund ännu.