Jennys handarbeten - Politik - insändare

Är det viktigare att skapa förändring än att lösa problem?

Både på hemmaplan och ute i vida världen kan vi se hur missnöjespartier växer fram och jag har funderat lite på om det enbart handlar om främlingsfientlighet. Enligt min mening är det inte det som är anledningen till att missnöjespartierna fortsätter att locka nya väljare.   

Det handlar snarare om hur samhällsutvecklingen ser ut och hur de etablerade partierna driver sin politik. Jag ställer mig ofta frågan: har politiken gått så långt att det är viktigare att skapa förändring än att lösa riktiga problem?

Enligt min mening är en bra politik en sådan som stöder samhället och hjälper medborgare med deras behov. Dessvärre upplever jag att små samhällen missgynnas av dagens politik. Som boende i den minsta av kommuner så blir man ofta bekant med fenomenet att ekonomiska värderingar går före lokalsamhällets behov och grupper ställs emot varandra.

När ekonomiska värden går före mjuka värden i politiken bildas klyftor mellan olika grupper och även mellan politiker och medborgare.

De flesta av oss är bekanta med att när det ska sparas i ens egna privatbudget brukar onödiga utgifter vara det som åker först. I den offentliga ekonomin verkar det många gånger vara precis tvärtom. Vården står t.ex. ständigt inför inbesparingsåtgärder, trots att det finns ett verkligt behov.

Kanske har politiken och demokratin kommit till en punkt där makthavare tappar kurs pga. toppstyrd byråkrati, maktstrukturer och en vag uppfattning om verkligheten i glesbygden.Då är det lätt hänt att man som makthavare känner sig pressad att åstadkomma förändringar för att visa väljarna att man gjort något hellre än bra.

Det kan mycket väl vara en anledning till att missnöjespartier fortsätter växa. Även om missnöjespartier sitter på åsikter som inte rimmar med demokratiska värderingar vågar de ta upp problem som finns i samhället. Det nämns ofta att de som röstar på missnöjespartier är rasister. Det är en del av kärnan, man jag uppfattar också att en stor del av rösterna kommer från människor som tycker att det var bättre förr. Det är människor som tycker att centraliseringen har gått för långt och att de etablerade partierna har glömt bort människorna i periferin.

Ser man förbi de främlingsfientliga värderingarna och granskar vilka andra politiska idéer missnöjespartierna har kan man bl.a. upptäcka planer för en levande glesbygd, kritik mot EU, etik framför profit när det gäller behandling av djur och natur samt att de vill ge pensionärerna mer i plånboken.

Det är de här frågorna som de etablerade partierna borde börja arbeta med innan deras väljare går över till ett annat parti.

Taggar: centralisering ekonomi glesbygd insändare missnöjespartier pensionärer politik samhälle värderingar

Bor du där på vintern också?

Jag skickade idag en insändare till lokaltidningarna på Åland. Med demokrati är det så, att det alltid finns saker att jobba med för att bibehålla och utveckla demokratin. Till skillnad från diktaturer så är demokratin någon som ständigt behöver utvecklas. 

Min insändare: 

Bor du där på vintern också?

I den offentliga debatten lyfts ofta fram att en majoritet stöder en progressiv politik i en särskild riktning. Enligt min mening behöver man se demokratin ur ett vidare perspektiv och även se till minoriteter som t.ex. skärgårdens befolkning.

Vill man att hela Åland ska leva bör man också välja att aktivt arbeta för det. Idag har vi en skärgård som har en relativt kort säsong med turism och sommargäster. Kanske är det dags att satsa mer på besöksnäringen även under resten av året. Om skärgården får en större turism och fler besökare året runt kanske det bidrar till en bredare uppfattning om vardagen i skärgården.

För trots att vi lever i moderna tider, möter skärgårdsbon då och då någon som tror att när sommaren tar slut, så går skärgårdsborna i ide för att vakna till liv någon gång på vårkanten. Jag har uppfattningen att även människor i glesbygden någon gång har fått höra: ”bor du där på vintern också?”

Denna syn gör att man känner sig missförstådd och bidrar till en allmän känsla av maktlöshet och brist på inflytande. Det finns en utbredd allmän uppfattning i skärgården att det finns ett växande demokratiskt underskott. Mången skärgårdsbo upplever att möjligheten att påverka sin vardag uppstår ungefär en gång vart fjärde år. Enligt min mening finns det en tydlig oro över den pågående samhällsutvecklingen, som beror på att det inte finns några garantier för framtiden.

Som minoritet riskerar en grupp att rationaliseras bort när en annan majoritet får bestämma. Problemet med statistik, val och omröstningar är i regel att man fokuserar på vad majoriteten anser. Visst får man då en uppfattning om vad den breda massan anser, men frågan är om det är demokratiskt att se till helheten om man inte tar hänsyn till delarna.

Majoritetsförtryck innebär att en majoritet förtrycker en eller flera minoriteter. I länder som har en svag (eller obefintlig) demokrati handlar det ofta om en religiös eller etnisk majoritet som förtrycker en minoritet. Det kan ske direkt eller indirekt genom majoritetens valda representanter.

Det filosofiska problemet med majoritetsförtryck är att det verkar förenligt med demokrati. Majoritetsbeslut hör till demokratin och om en majoritet av befolkningen röstar för att förtrycka en minoritet, har beslutet ett mått av demokratisk giltighet.

En lösning som många demokratier har valt att införa, är att genom lagstiftning skydda olika minoriteter på grund av etnisk och/eller religiös tillhörighet. Skärgårdsbefolkningen på Åland är också kvalificerade som en minoritet värd att skydda, då de/vi kan jämföras med t.ex. samerna i Lappland. Det finns även andra minoriteter som kan vara värda att skydda genom lag. Från politiskt håll kunde den här möjligheten analyseras mer.

Det kan å ena sidan ses som en inskränkning av demokratin för en del, medan andra ser det som en nödvändig förutsättning för demokratin. Om minoriteter förtrycks och upplever sig marginaliserade av det politiska systemet, innebär det att vi istället för att ha en fungerande demokrati snarare lever i en demokratur.

Taggar: demokrati insändare levande skärgård majoritetsförtryck minoritet

Jag vill se en färgglad politik

Häromdagen skrev jag ännu en insändare till lokaltidningarna. Om kommunreformen och politiken som förs nu. Nu får jag låta insändarpennan vila ett tag, eftersom det är dags att förbereda sommaren som är på gång. 

Vi går mot vår med all den färgprakt som väntar i naturen. Dock upptäcker jag att motsvarande färgprakt lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten. Den landskapspolitik som förs idag, går enligt min mening rätt ofta i svartvitt.

Orsaken till denna polarisering kan till stor del bero på att det pågår stora politiska förändringar som pressar berörda människor att välja sida. Så är fallet t.ex. med den högaktuella kommunreformen.

Med tanke på att Ålands kommuner har en drygt 700-årig historia bakom sig är det egentligen inte konstigt med det motstånd mot kommunreformen som finns. Har något funnits så länge, så blir kritiken mot reformen naturlig. Märkligt vore det snarare om den hade passerat omärkt förbi.

Normalt när ett politiskt reformarbete pågår handlar det om att skapa t.ex. förbättrade livsvillkor för befolkningen, förutsättningar för fler arbetsplatser och/eller ett ökat välstånd. Kommunreformen kan i det avseendet, på flera punkter betraktas som kontraproduktiv eftersom den dels syftar till att minska administrationen i kommunerna och dels så har Ålands landskapsregering (LR) inte presenterat konkreta förslag på hur man avser arbeta för tillväxt i de planerade storkommunerna.

Det är också oklart hur LR kommer att värna om medborgarnas rättigheter och bibehålla en god välfärd för invånare i glesbygden samt skydda demokratiska värderingar.

Enligt min mening handlar demokrati inte om vem som har rätt eller fel. Det handlar snarare om människors rättigheter och möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. Det finns politiker som uttrycker att medborgarinitiativ är ett sätt att förhala och stoppa processer.

Jag anser att det faktum att processer får ta lång tid är en egenskap som kännetecknar demokratin. I diktaturer går det snabbare eftersom man där saknar ett system för deltagardemokrati.

Vidare ser jag i den offentliga debatten att det finns politiker som har en nedlåtande attityd mot medborgare som är motståndare till LR:s reformarbete. Det finns en attityd som vill påvisa att man har ett monopol på kunskap, och därmed anser sig ha rätten att tala om för andra människor om vad som är fakta och inte.

Enligt min mening visar det på en klen människosyn och dåligt omdöme av de politiker som ska representera befolkningen. Dessutom är den kunskap som sprids i vissa fall vilseledande propaganda, vilket blir tydligt när de som berörs går ut i media och dementerar uppgifter som tidigare har uppgetts av de styrande i LR. Det var bra länge sen det politiska klimatet uppmanat till så mycket deltagardemokrati som det gör nu.

Den offentliga debatten är överlag väldigt svart eller vit. Jag upplever att politiker från olika partier ofta kritiserar varandra för vilka ideologiska ideal de representerar istället för att föra diskussionen framåt i en god ton.

Här kommer några tankar om hur man kan bidra till en mer färgglad politik:

• Var progressiv istället för aggressiv. Fokusera på att i en god och saklig ton förklara dina egna visioner snarare än att upplysa din politiska motståndare om hans/hennes tillkortakommanden.

• Tvinga inte människor att välja sida i en fråga som tenderar att bli polariserad.

• Lyssna på befolkningen och influenserna i samhället och bilda dig en bredare uppfattning utifrån ett större perspektiv.

• Visa stöd för samtliga människors rättigheter och respektera personerna bakom åsikterna.

Enligt min mening kan man vara för en progressiv samhällsutveckling utan att vara emot demokrati, därför är det för mig märkligt att den progressiva politiken som förs idag verkar sakna tilltro till demokratiska principer.

Åland vårt Åland. Vart är du på väg?

Jag har skickat en insändare till lokaltidningarna på Åland om kommunreformen, med en viss oro över vad folk ska tycka men såhär tycker nu jag: 

I all form av samhällsutvecklande arbete bör Ålands landskapsregering (LR) alltid ha demokratiska värderingar som grund för hur man bedriver sin politik. Idag ser vi en landskapspolitik med tongångar som inte helt stämmer överens med de förväntningar och krav som de flesta av oss ställer på en fungerande demokrati. Ett konkret exempel på det är Kommunreformen. I utvecklingen av reformen ser jag att det har smugit sig in flera inslag som vi normalt sett brukar förknippa med diktaturer.

Kommunreformen har utarbetats av LR och enligt min uppfattning är reformen inte utvecklad i samarbete med de nuvarande kommunerna och dess invånare. Det förefaller snarare som att reformen helt och fullt drivs fram av LR. Jag har svårt att förstå var den demokratiska tanken finns, när man väljer att bereda en ny lag som leder till tvingande sammanslagningar, med tanke på att folkomröstningar och de styrande i flera kommuner uttryckt att de inte vill gå samman. Enligt LR finns det dock giltiga skäl att göra kommunsammanslagningar. Man hänvisar bl.a. till att större kommuner innebär en socialt och ekonomiskt bättre välfärd och låter även meddela att man gett kommunerna möjligheten att gå ihop frivilligt. Att det inte lyckats frivilligt uppges vara en anledning till det nya lagförslaget. Hela resonemanget får mig osökt att tänka på hur det politiska upplägget kan se ut i diktaturer, där det är vanligt att statens behov och intressen går före individens.

Vidare har jag noterat att längre fram när kommunreformen är tänkt att verkställas, avser LR att tillsätta en utredare som kommer att utföra bindande beslut gällande kommunsammangående för de kommuner som vägrar gå samman frivilligt och aktivt valt att arbeta vidare för att fortsätta som egen kommun. Tilltaget bär på spår från Romarrikets dagar då man vid särskilda tillfällen - när undantagstillstånd rådde inom riket t.ex. vid uppror – utsåg en diktator som fick maktbefogenheter att styra upp situationen. Det var ett sätt att slippa hamna i dödläge på grund av politisk oenighet.

Jag ser även att det finns en osäkerhet i att inte veta hur stabilt förtroende man har hos väljarna, vilket troligtvis är anledningen till att LR nu driver på kommunreformen med fart för att komma igång innan nästa val. Förvisso kan man inte vara säker på hur det fortsatta förtroendet ser ut hos väljarna, men i huvudsak handlar väl politik om att man ska representera folket och arbeta för förbättringar i samhället, snarare än att förverkliga sin egna agenda innan mandatperioden är slut. Styrande politiker bör vara lyhörda inför vad medborgarna uttrycker och möta oron som växer i samhället på ett adekvat sätt. Det som har hänt nu är att makten samlats i en topp och oavsett vad kommunerna och dess medborgare uttrycker drivs processen vidare. Fenomenet har ett uttryck med tydlig koppling till vad som sker i diktaturer, där man samlar makten i en liten grupp som upphäver den personliga friheten. Den personliga friheten anser jag riskerar att upphävas i samband med att kommunreformen förverkligas. Det finns en stor risk att de mindre samhällena inte överlever, glesbygden breder ut sig och valfriheten gällande service och boplatser minimeras.

Enligt min uppfattning är de inslag av diktatur jag ser i demokratin provisoriska, men politikerna borde aldrig tappa bort sig i sina demokratiska värderingar när de befinner sig i ett samhällsutvecklande arbete, utan alltid ha medborgarnas väl i fokus, samt arbeta för att tillmötesgå och inkludera medborgarna i utvecklingen.Här kommer några tankar om hur man kan arbeta i en mer demokratisk anda:

  • I samtal med kommunernas representanter och medborgare kan de styrande i LR använda sig av öppna frågor t.ex. ”vad anser du om kommunreformen?” ”Hur ser du på framtiden?” ”På vilket/vilka sätt vill ni utveckla samhället?” ”Vilka visioner har ni för kommunen?” ”Varför är ni emot en sammanslagning?” ”Vad prioriterar ni i er kommun?” Svaren bör sedan ligga till grund och få betydelse för den fortsatta samhällsutvecklingen.
  • En viktig skillnad mellan diktatur och demokrati är storleken mellan makten och folket. Ett sätt att minska den klyftan är att beslutsfattarna aktivt börjar arbeta med att bygga upp ett stabilt förtroende hos befolkningen. I det arbetet är tillit ett nyckelord. För att lyckas med det bör man även vara beredd att tilldela ett ansvar.
  • Ödmjukhet och empati är också viktiga ord i det demokratiska arbetet. LR bör alltid ha i bakhuvudet att vara lyhörd och arbeta med att möta befolkningen i olika frågor. Att ta ett steg tillbaka om man skulle märka att opinionens förtroende sviker behöver inte betraktas som ett misslyckande. Snarare kan det visa på insiktsfullhet, medmänsklighet samt en vilja att lära och ompröva sina beslut om det skulle visa sig innehålla brister.
  • Vid val och andra typer av röstningar är majoritetsbeslut givetvis det mest demokratiska och logiska, men i det dagliga arbetet med att främja samhällsutvecklingen är det ofta mer demokratiskt att arbeta inkluderande genom att möta olika grupper och minoriteter och utgå från deras särskilda behov och förutsättningar, t.ex. är det inte särskilt demokratiskt att jämföra landsbygden och skärgården med varandra eftersom deras förutsättningar kan se väldigt olika ut. Det är då bättre att möta enskilda samhällen på deras nivå, där de befinner sig med sina säregenskaper och verka för tillväxt utifrån just dessa aspekter.

Man kan också se demokrati som ett arbete som aldrig tar slut. Istället för att välja mellan olika saker, kan man arbeta med att utveckla möjligheter som inkluderar fler minoriteter och i det långa loppet leder till ett stärkt Åland med stor diversitet. Jag anser att vi behöver vara uppmärksamma på i vilken riktning vart allas vårt Åland är på väg och aktivt arbeta för en välfungerande demokrati och ett bärkraftigt samhälle där alla kan blomstra.