Slowhome

Ett inlägg om att inreda i långsamt tempo.
 
Endel inreder sitt hem på någon månad eller kanske tar det bara någon vecka eller dag. För mig tar det betydligt längre tid än så.
 
Rummen börjar få ett uttryck men det är långt ifrån klart. En anledning till att det tar så lång tid är kanske att jag för första gången flyttade in en större bostad som var oinredd. Jag har flyttat runt hela livet i olika möblerade/halvmöblerade bostäder. Jag har oftast bott med andra som fått sätta sin prägel på inredningen, som när jag växte upp i olika lägenheter med familjen och när jag senare bodde i studentlägenhet med andra studenter.
 
Här på Sottunga har det blivit helt annorlunda. Här bodde jag först i halvmöblerat boende på nedre plan i huset. Sedan flyttade jag till vindsvåningen som var helt omöblerad. Det ena rummet tänkte jag ha som gästrum men sen jag grundade företag förra året har det snarare blivit ett kontor och lager, men gästsängen står kvar.
 
Slowhome
En annan anledning är att jag skapar mycket saker själv och det tar sin tid. Jag skulle vilja kalla mitt sätt att inreda för slowhome. Jag inreder i långsamt tempo med en blandning av begagnat, hittat, lånat och fått. Några nyinköp blir det ibland om jag hittar något som passar in. Jag skapar också detaljer till hemmet själv ofta i restmaterial och återbrukade material.
 
I det förra inlägget berättade jag om sängmattorna jag har vävt, som nu kommit på plats i sovrummet. Det är några detaljer kvar att fixa till sovrummet, bl.a. bättre förvaring och ett sängöverkast som jag har hållit på med i något år nu.
 
Sängöverkastet
Grundplanen med sängöverkastet var att det skulle vara ett virkat sängöverkast men inte vitt. Jag ville ha ett sängöverkast i färg men inte för plottrigt att titta på.
 
Först utgick jag från en pläd i blå toner som jag gillar och gjorde likadana rutor med en avslutande vit kant.
 
 
... men jag tyckte att det blev för plottrigt. Kanske var rutorna för små för ett sängöverkast till en dubbelsäng tänkte jag och började istället göra en maxiruta.
 
 
... men den stora rutan kändes nästan lite obehaglig för ögat och så blev den jobbig att sitta med i famnen när den bara växte och växte...
 
Då kom jag fram till att enfärgade rutor utan kant kanske skulle kunna bli något. Jag tänker dock avsluta hela arbetet med en kant i annan färg, kanske en gråblå ton. Det här gillar jag. Vad tycker ni?
 
 
blåvitt hemma inredning långsamt slowhome sängöverkast tempo virka
0 kommentarer