En katt bland hermelinerna

Det här en fortsättning på berättelsen om mitt liv. 
 
Året är 2000 och jag är 16 år. Under våren går jag i nian och ska ta ett beslut om vad jag vill göra efter högstadiet. Det låser sig när jag ska fundera på utbildning. Det finns mycket som lockar men jag ser inte en framtid inom ett specifikt yrke. Jag har ingen tydlig bild av vad jag vill bli. Jag väljer att söka till Ålands Lyceum som är ett teoretiskt allmänbildande gymnasium. Det innebär att man inte får en utbildning men utan istället en allmänbildad examen som ger möjlighet till att studera vidare på högskola. 
 
Under sommaren kommer beskedet jag kommit in på Åland Lyceum. Jag tycker att det känns skönt att veta vad jag ska göra de närmaste tre åren innan jag måste ta ett beslut igen. 
 
Jag hör hemma i arbetarklassen
När hösten kommer och jag börjar på den nya skolan blir klyftan mellan min bakgrund och tillvaron i skolan stor. Den här klyftan har jag varit medveten om tidigare, men den blir tydligare i samband med att jag valt den här skolan. Jag kom från en kommunal skola där det fanns en blandning av barn från olika samhällsklasser. Jag har mina rötter i arbetarklassen. När jag börjar på Ålands Lyceum känner jag att blir ett arbetarklassbarn i en medelklasstillvaro med riktning mot överklassen. 
 
Jag kommer från en arbetarklassbakgrund. Mina föräldrar är kroppsarbetare. Deras yrken utgör grunden för samhället. Jag tänker ofta på att det är min pappa som bygger arbetsplatserna där personer i medelklassen jobbar. När arbetsdagen är slut för många är det min mamma som städar arbetsplatserna. Min pappa är byggnadsarbetare. Min mamma jobbar med lite allt möjligt bl.a. städning eftersom hon saknar en avslutad utbildning. Mina föräldrar hade räknat med att jag skulle gå en kortare yrkesutbildning och därefter börja jobba. De har inga prestations- eller betygkrav på mig. Jag upplever att de tycker att arbete är viktigare än prestationer, men jag lockas inte av arbete, inte ännu. Jag vill gå i skola, lära mig saker på ett teoretiskt sätt och utvecklas som person. 
 
En fin skola
Miljön i Ålands Lyceum andas en högre klass. Skolan har anor och betraktas som en fin skola. Man skulle kunna säga att det är Ålands finaste skola. Av de som inte går i den här skolan betraktas skolan som snobbig. I den här skolan går killar som har rosa skjorta och backslick. Här finns det också vanliga personer från medelklassen som strävar efter att gå på högskola. Den här skolan är överlag en skola som riktar sig till medelklassen och överklassen. Personer som inte söker sig en högre utbildning skulle nog inte söka sig till den här skolan. Det här är en skola för akademiker. 
 
En katt bland hermelinerna
Jag hör hemma i arbetarklassen samtidigt som jag känner en längtan efter att studera på en högre nivå. Jag känner mig splittrad i min klasstillhörighet. Jag blir en katt bland hermelinerna. På dagarna befinner jag mig i skolan där jag trivs bland hermelinerna. Jag tror inte att någon vet att jag går hem till en brokig familj av katter varje dag. Jag skulle aldrig våga berätta hur illa ställt det är hemma. Jag skäms lite för vad som pågår. För mig finns det en mening med att vara katt bland hermelinerna. Jag har en längtan efter att ta mig till en högre klass och lyckas i livet trots de begränsningar som finns i min hemmiljö.
 
Här kommer låten Where do you go to my lovely med Peter Sarstedt. En gammal låt från år 1969 som jag gillar. Den handlar om en flicka som kommer från en enkel bakgrund och blir medlem av Europas jetset. Det finns en symbolik i låten. Man kan komma från en enkel bakgrund och ändå lyckas i livet. Tankarna om var man kommer ifrån kan man dock aldrig bli av med. De finns alltid där.
 
 
Den här hösten år 2000 när jag går första terminen på min nya skola är den mörkaste hösten hittills i min livshistoria. Allt börjar en dag när jag kommer hem från skolan. 
 
Fortsättning följer...
2000 arbetarklass bakgrund beslut en katt bland hermelinerna fin gymnasium hermelin katt lyceum medelklass uppväxt utbildning åland överklass
1 kommentar
Anna

Läser med intresse :)

Svar: :)
Jenny Nylund