Hon tillhör de kvoterade
Det här är en fortsättning på min livshistoria.
Det har blivit sommar det där året som är 2002. Jag är 18 år och har gått två år på gymnasiet. En längre period har jag känt mig sviken av vuxna människor i min närhet. Känslan har satt sig i kropp och själ, men när sommaren kommer förbytts de svåra känslorna plötsligt till en livsglädje. Ett sommarjobb och kontakt med kompisar från högstadiet gör att det känns roligt att leva igen.
Sommarjobbet som parkarbetare
Jag har fått ett sommarjobb som parkarbetare i Mariehamns stad. Jag jobbar där under juni och juli månad. Det är långa arbetsdagar. Jag jobbar kl 7-16 måndagar till torsdagar. På fredagar slutar jag vid 14. Jobbet går ut på att sköta stadens planteringar. Inför midsommar är stadshusbackens plantering av högsta prioritet.
"13 juni 2002
Idag har jag jobbat som vanligt. Vi planterade i stadshusbacken. Vi har fortfarande lite kvar. Sen rensade vi i Stenparken." (utdrag ur min dagbok)
Jag har blivit tidlös
Jag jobbar ofta i par med en tjej som jag känner från grundskolan. Vi har inte setts på några år och det blir ett kärt återseende. När vi rensar ogräs eller planterar blommor pratar vi samtidigt om helt andra saker. Vi lär känna varandra på ett helt annat sätt än vad vi gjorde i skolan. Hon tycker att jag inte har förändrats alls sen vi gick i skolan. Jag ser likadan ut och beter mig som jag alltid har gjort säger hon. Däremot har andra som vi gick i skola med förändrats säger hon. Jag har blivit tidlös.
Hon tillhör de kvoterade
Hennes familj har kommit till Åland i flykt från ett krig i fjärran land. Hon berättar för mig om hur kriget har präglat hennes föräldrar. De föddes och växte upp i en krigstid. Sen när kriget tog slut blev tillvaron i hemlandet aldrig bra. Landet var präglat av kriget. Därför flydde de med sin familj till Finland. De kom som kvoterade flyktingar. Så småningom om fick de permanent bosättning på Åland.
Den här tjejen har liksom jag en dröm om ett bättre liv. Hon pratar om sin pappas krigsskador som gör att han aldrig blir den han en gång var. Hon pratar om att han inte kan jobba längre på grund av det. Hon berättar också om sina drömmar att bli jurist. Hennes personlighet är mild och försiktig. Hon tar gärna på sig ansvar för situationer. Hennes ständiga strävan är att vända det negativa i sin bakgrund till en positiv kraft. En strävan jag känner igen hos mig själv.
En dag klagar jag på att vi en tidig morgon har blivit beordrade att rensa ogräs på en skuggig kall plats. Då målar hon upp en bild med vajande palmer på en solig strand i Söderhavet. Hon är väldigt drivande och det går inte att avbryta henne. "Känner du inte solen som lyser så skönt?" säger hon. Sen fortsätter hon: "Sanden är varm och mjuk mellan tårna." Till slut glömmer jag kylan och jag kan känna den där solen som lyser så skönt.
Jag träffar mina kompisar
Sommaren präglas mycket att trevliga stunder med tjejer i min ålder. När jag träffar mina kompisar och hittar på roliga saker känner jag mig glad och det är härligt att leva igen. Jag känner mig sprudlande av lycka.
Jag tror att jag är på väg mot ljusare tider i mitt liv, men så blir det inte. Återigen har jag befunnit mig i stormens öga. Det är inte alla som uppskattar att jag träffar mina kompisar.
Fortsättning följer...